Idag berättade Johan att Olivia hade sagt Nadia igen när de stod utanför dörren till dagis. Hon säger även tack och hej nu! Inte supertydligt eller superofta, men ändå! Och så ger hon slängkyssar, vinkar vid hejdå och gör handrörelser till barnramsorna. Gåendet har avstannat lite, tycker jag. Hon gick ungefär lika mycket för två månader sen som hon gör nu, fast hon står mycket stadigare. Och gången släpper säkert snart den med. Jag har en skön dröm om en vår utan overaller (med geggiga galonisar istället, men det har min dröm censurerat bort), med två små barn som springer omkring och är glada i den sköna vårsolen. Åh vad jag längtar...
Och så är det tänder på gång lite överallt nu. Olivia har ju sina två små taggiga i underkäken som håller på att komma upp, och härom dagen noterade jag även att Nadia håller på att få käktänderna längst in. Hon har ju reagerat starkt på varenda tand hon fått och jag undrar om det är på grund av den som hon varit på lite gnälligt humör på sistone.
Nu är barnen lagda, och vi hoppas på en bättre natt än den föregående. Men först en skön och efterlängtad kväll i soffan.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar