Idag var jag nere på jobbgymmet i källaren och tränade på lunchen. Varje gång jag gör det inser jag hur skönt det är och undrar varför jag inte gör det oftare. En gång i veckan är ungefär vad jag får till just nu. Kvällarna är svåra att komma iväg i och med att det är ett sådant projekt att lägga barnen ensam och jag tidigast kan komma iväg till 19:30-passet, så vi hinner lägga Olivia först. Och då MÅSTE jag ha bestämt med någon, annars är chansen att jag masar mig ur soffan ytterst liten. Mitt Sats-kort står och tickar pengar men jag vill inte säga upp det, för då kommer det ju att bli ännu mindre träning. Jag har starka planer på att komma iväg och träna imorgon kväll, då tillsammans med Elin.
Klyschigt nog har jag för första gången i mitt liv insett att det närmar sig en period då jag kommer att behöva visa upp den här kroppen i lite mindre kläder. Och det är den inte i form för, inte på långa vägar. För första gången på tre år kan jag inte skylla på graviditet eller att vara nyförlöst. Beach 2010 och jag är mycket långt ifrån redo...
(Och alla dessa kalas gör ju inte saken bättre direkt. Jag får uppbåda all min viljestyrka för att inte gå ut i köket och äta upp alla goda hembakade kakrester. Nej det går inte, bara en liten bit.. You see where I have problems.)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar