Frukost och första ensamdagen för Nadia

Frukosten Nadia och jag äter just nu: fil med hemgjord müsli och Ljusteröplockade blåbär

Idag hade Nadia sin första dag på egen hand på dagis. Egentligen skulle det varit en dag till med inskolning, men personalen tyckte att det gick så bra för de tre nykomlingarna att vi inte behövde ytterligare en dag. Så imorse var jag lite spänd på hur det skulle gå och inte började det något bra med att Olivia väckte Nadia redan klockan sex, långt innan hon sovit färdigt. Numera sover den lilla ängeln alltsom oftast till efter åtta! Och oftast hela nätter. Men det kompenserar förstås lillasyster för med att vakna på nätter och tidiga morgnar.

Hursomhelst började det inte så bra, men Nadia somnade om och sov en timme sen, och sen blev det ändå en himla trevlig morgon - vi satt i vardagsrummet och lyssnade på Fleetwood Mac och drack kaffe och mjukstartade lite. Och sen knallade Johan iväg med Nadia och lämnade henne på dagis, utan minsta protest. Marie på dagis fick uppmana Nadia att vinka hejdå till pappa och då gjorde hon det... Och sen sprang hon iväg och lekte.

Jag och Olivia gick ut och träffade Hanna och Axel och spenderade lite pengar på Solo, Åhléns och Daglivs. Plötsligt minns jag hur dyrt det var att vara mammaledig "på riktigt" - alltså när man hinner gå i butiker och så. Men så välekiperade vi ska bli! Och så lugnt och skönt det var.

Sen möttes Johan och jag upp och han åt lite lunch (eller slängde i sig en chicken teriyaki så snabbt att killen i Sushin sa VA?? Har du ätit redan? när han skulle betala) och så gick vi hela familjen och hämtade Nadia på dagis.

Det var stort det där, att hämta på dagis för första gången. Vi var lite spända på hur hon skulle reagera och på att få höra hur det hade gått. Nadia sken upp när hon såg oss och Marie sa att det hade gått sååå bra. Hon hade inte varit ledsen alls, hade somnat på fem minuter och sovit en dryg timme och dessförinnan ätit lunch med god aptit. Hon hade dock bitit en kille men hon kommer att lära sig, sa Marie. De hade sagt åt henne på skarpen och det verkade som det hade gått hem. Förmodligen är det mer effektfullt när någon annan än vi säger åt henne, åt mig bara skrattar hon... Jag längtar tills hon lär sig.

När vi gick hem så slogs jag av vilken otrolig lyx det är att ha någon annan som hjälper till att ta hand om ens barn på dagarna, att slippa laga lunch och tänka på mellanmål. Och att man faktiskt får hjälp med både uppfostran och att ta fajterna. Jag tror att vi kommer att orka leka mer och vara bättre föräldrar när Nadia även får sin stimulans på annat håll. Det var en bra insikt.

.