Helgen blev en riktigt trevlig historia, men den tog på krafterna! Vi fick låna bil av Ing-Mari och Henning och körde till Grythyttan vid tio på lördagsmorgonen, efter att vi lämnat Nadia i goda händer med en lista instruktioner... Med oss i bilen hade vi DJ:n, som turligt nog visade sig vara en riktigt skön kille och det blev en trevlig resa upp, även om det tog lite längre tid än vi räknat med. När vi kom fram till mysiga Grythyttan, som visade sig ligga inne i en liten by och inte mitt ute i skogen som jag trott, var det egentligen bara att duscha och svida om till frack (Johan) och lånad långklänning med plats för mage (jag). Johan skulle spela på vigseln så han smet iväg för genrep sen och jag fick beskåda den fina vigseln utan honom. Sen var det skumpa och snittar innan det var dags för middag. Jag hamnade i ett eget rum där de tydligen placerat gravida och folk med barn men de hade högtalarsystem så vi hörde alla tal även om vi inte såg någonting och hade riktigt trevligt ändå. Och maten var förstås fantastisk! Säkert vinet också, men jag fick nöja mig med alkoholfritt och cola.
Sen var det party och jag kände mig pigg och glad och dansade och festade i mina decimeterhöga klackar fram till klockan tre! Då var jag förutom rätt trött, mätt som en plätt efter att ha intagit stora mängder vicknings-pyttipanna och fick med mig Johan hem till vårt lilla hus där vi sov i en av de två sängar vi blivit tilldelade. Min första natt utan Nadia var lite orolig och jag tror att jag halvvaknade vid normal väckningstid även om jag lyckades somna om. Sen var det bara frukost, som jag intog ensam med tidningen - och ingen som drog mig i byxbenen, vilken lyx! - eftersom Johan passade på att sova lite till. Sen samlade vi ihop oss och så var det dags att påbörja resan hemåt. Det gick snabbare hem än dit men jag var ganska mör när vi väl kom fram. Men tinade på en sekund när vi klev in genom dörren och möttes av en Nadia som inte slutade skratta på en halvtimme. Söta tjejen, det var så härligt att se henne igen och se hur glad hon blev när vi kom hem. Och otroligt skönt att höra att allt gått så bra och att hon skött sig exemplariskt den lilla skrotungen.
Vi var helt slut dock, och bara längtade till halv sju när vi kunde lägga henne och krascha på soffan. Känner mig fortfarande inte helt pigg, men ikväll ska jag på Mama-kalas på Berns tillsammans med Maria och en massa andra - det brukar vara galet trångt på de där tillställningarna! De stänger kl 20 så det lär inte bli så sent iallafall.
Men med detta bröllop avslutas året bröllopsfrenesi - 6 stycken inklusive vårt eget! - och vi hämtar andan till nästa år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar