Hjärtklappning

Idag fick jag en läskig näradödenupplevelse som lämnade mig skakig länge efteråt. Nadia satt i baljan och badade och plaskade och sög på olikfärgade badankor för glatta livet, när jag hörde mobilen surra till och fattade det illa överlagda beslutet att springa ut och hämta den. Hon sitter ju så stadigt i baljan, tänkte jag. Det var bara det att när jag gick blev hon ledsen och försökte ställa sig upp. Men halkade och ramlade omkull i baljan och hamnade under vattnet med huvudet. Under den knappa mikrosekund det tog mig att kasta mig fram och fiska upp henne, hann jag se bubblor från hennes mun och ett hemskt scenario utspela sig i min fantasi. "Lämna aldrig barnet obevakat i badet" hörde jag för min inre röst, en uppmaning från någon barnbok eller tidning jag läst, som jag borde ha följt och nu alltid kommer att följa. Hon var helt okej efteråt, men själv kände jag mig usel och lite ledsen. När jag tog upp henne och lindade in henne i en handduk blev det varmt och ännu mer vått i mitt knä och kände mig nästan tacksam att hon kissat i mitt knä och försäkrade henne om att hon får kissa så mycket hon vill på mig. Älskade unge.