Igår morse vaknade jag för första gången frivilligt halv sju och sprang till tv:n för att slå på nyheterna. YES. Det var inte svårt att välja kläder till lilltjejen den dan, Nadia och jag firade i hennes rosa Obama-tshirt hela dagen lång.
Efter en lite motvillig och för kort morgonlur åkte vi ut till Liljeholmen för att äta lunch med farmor Ing-Mari på hennes jobb och visa upp oss för hennes kolleger. Det var en trevlig och mysig lunch och Nadia var på gott humör och kröp runt på de inte alltför rena kontorsgolven med stor entusiasm. Sen tog vi tuben in till stan igen och Nadia somnade när vi skulle kliva på tåget. Men det kan sannerligen inte vara lätt att sova i det oväsendet som tunnelbanan för och jag hade god lust att smasha högtalaren ovanför hennes huvud som skrek ut varenda hållplats. Resultatet blev en alldeles för kort middagslur också, så när vi kom in till stan gick vi och fikade med Jeanette och Pernilla från mammagruppen. Vi skulle ha BVC-träff en timme senare så det var inte så stor idé att gå hem emellan.
På BVC fick vi som vanligt vänta länge på att bli ihågkomna och sen fick vi haffa sköterskan Anna Marit som glömt bort oss och var på väg ut genom dörren. Sen följde iallafall en och en halv timmes prat om allt möjligt som rör bebisar, sömn, bajs och annat kul. Otroligt att man blivit sån som diskuterar konsistens och färg så ogenerat. Bajs har liksom blivit en större del av mitt liv än jag någonsin trodde möjligt. I synnerhet nu när Nadia haft sin lilla magåkomma och vaknat med överfylld blöja och pyamas och nedfläckade lakan varje morgon. Lukten i hennes rum vill inte ge med sig på hela dagen, hur man än vädrar och byter lakan och tvättar täcken. Hon får majsvälling i hopp om att det ska stoppa upp lite men hittills flödar kroppsvätskorna fritt. Har ni tröttnat ännu, eller ska jag fortsätta..? :-) NOG.
Vi kom hem för en sen middag vid halv sex (sen för henne, alltså), men som alltid är det skönt att slippa de där sega eftermiddagstimmarna. Johan kom hem efter en stund och vi lekte tillsammans alla tre på golvet innan det var läggdags för lillskrotan. Ingen av oss två var så hungrig så vi skulle bara äta någonting lätt. Det slutade med att Johan gjorde något som skulle vara croque monsieur men som i brist på rätt ingredienser blev stekt vitt bröd med bacon och ost. Det var gott men jag kände mig lite smutsig efteråt. Stackars lillbebben i magen kan inte riktigt få de vitaminer hon skulle behöva...
Nadia börjar nu mer och mer släppa taget när hon står och håller i sig och står faktiskt själv i några få skakiga sekunder. Vår stora duktiga fina tjej, jag är så stolt och fylld av kärlek till henne att jag kan spricka!
Idag skiner solen och planerna är sångstund för småttingar på öppna förskolan, lunch med Tori-Jenny och eftermiddagslek med Hanna och Astrid. Äntligen slut på isoleringen och låååångtråkiga dagar!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar