Första snön

Sitter och tittar ut över virvlande snöflingor och takåsar som blir alltmer vittäckta. Imorse var jag uppe med tuppen och gick och tränade innan jobbet. Lika bra att passa på att utnyttja min morgonpigghet medan den varar, tänkte jag. Senhösten fyller mig alltid med lite dubbla känslor. Dels en liten ganska mysig känsla av vemod och vilja att kura ihop mig i soffan med en kopp te. Den mysiga känslan försvinner ungefär när jag efter träningen kliver på en överfylld buss och en ondsint mamma med halva barnvagnen ut i mittgången skäller ut mig för att jag har ryggsäck på mig. Sån ska jag inte bli, tänker jag och försöker le ödmjukt. Men kan förstås inte låta bli att syrligt föreslå att hon ska ställa sig bredvid vagnen istället för bakom. Men grinigheten av att bli skuffad fram och tillbaka i bussen och få kämpa i snömodden på väg till kontoret, försvinner ungefär samtidigt som jag kommer inomhus, och nu sitter jag här i värmen och känner mig rätt harmonisk där jag tittar ut över årets första snö. Som förmodligen kommer att vara nedsmält till slask innan arbetsdagen är över.