Back in town

Lilla familjen på semester

Hur mycket jag än gillar det basala livet i naturen, var det enormt skönt att komma hem i lördags kväll. En låååång bilresa med två gnälliga ungar var ingen höjdare heller, men vi drog nödkortet på Dylan som till slut fått hemlängtan och tjatade oavbrutet om att han ville GÅ till mamma, inte åka bil. Men då åkte laptopen upp och så fick han kolla på film resten av vägen och Nadia somnade tillsist och äntligen hann Johan och jag byta några ord. När vi äntligen ställde ned väskorna i hallen hemma drog jag ett djupt andetag och ännu bättre blev det när vi kunde krypa ned i vår sköna sköna säng som varken luktar muggigt land eller fukt. Även Nadia verkade glad över att vara hemma och i sin säng, och sov bättre än på länge.

Hands off mammas drink!

Och igår bara njöt vi av ett julitomt Stockholm, tog en promis och åt lunch på Vurma. Sen åkte vi ned och lämnade tillbaka hyrbilen och på vägen hem fick vi ett infall och gick in på nya hotellet Clarion Signs vid Norra Bantorget och tog en drink i baren. Otroligt lyxigt. Sen på kvällen kom Erika förbi och drack några drinkar med oss på balkongen och det var på det hela en skön dag. Enda missen var att vi gav Nadia blomkålspuré som fraktats med från Strömstad och måste ha blivit dålig. På kvällen började hon skrika, på ett ovanligt sätt som inte lät trött utan mer argt. Kände igen det från när hon fick för mycket gröt och konstaterade att hon måste ha ont i magen. Men mellan gråtattackerna var hon på strålande humör och ville absolut inte sova. Hela kvällen pendlade hon mellan stoooorgråt och stooorskratt men somnade tillsist när vi själva gick och lade oss vid halv tolv. Men nu blir det inget chansande med barnmaten mer!

Jag måste faktiskt säga att jag i ärlighetens namn tycker att denna fas är lite jobbig. Nadia går inte att lägga ifrån sig en sekund utan koll nu. Och när hon ligger och är nöjd och pillar på eller suger på fötterna, måste hon vända sig till mage. Det är som en drift hon inte kan stå emot, men hon blir fruktansvärt missnöjd efter några minuter i magläge. Jag velar mellan curling och att låta henne kämpa själv men när hon börjar gråta faller jag alltid till föga och vänder henne. Och så två sekunder senare har hon vänt om igen och så börjar det om igen. Till och med i sömnen försöker hon vända sig och vaknar av att hon ligger på mage och blir förstås tvärpigg på en sekund. Så jag kan lugnt säga att jag längtar tills hon lär sig sitta!

Det är tur att hon är ett sånt charmtroll!