Lite hemlängtan och bröllopsstrul!

Några bilder från de första dagarna... Nadia under parasollet på stranden

En och en halv veckas stugvistelse senare måste jag erkänna att jag har lite lite hemlängtan. Jag har nästan fått skavsår på höfterna av att liggamma i den stenhårda sängen och drömmer om vår Hästens och alla mjuka kuddar därhemma. Nadia sover mycket sämre här också och vaknar en fyra fem gånger per natt, vilket ju förstås även påverkar vår nattsömn. Och det är ju inte direkt det enklaste att somna om med en tegelsten till kudde och planka till madrass. Och att värma barnmat utan vattenbad och diska utan att behöva värma vatten känns också lite lockande. Men på det stora har vi det ändå rätt skönt. Vi är ensamma i stugan nu, vår lilla extended familjy, men bara tills ikväll då Johans två kusiner kommer med sina tre barn. Blir nog kul för Dylan med lite leksällskap, även om han är otroligt bra på att leka för sig själv. Johan är för övrigt grymt bra på barnpedagogik! Han har lyckats få Dylan som normalt äter som en fågel att äta dubbla portioner varje mål, bara för att inte Johan ska äta upp hans mat. Och nu är de och desarmerar bomber, a k a slänger sopor... :-) Bådar gott inför Nadias uppväxt!

Lilltjejen växer så det knakar för övrigt... Vi hade med en del bodies till henne som hon inte haft på några veckor och de går knappt igen i grenen. 62 bara racade hon igenom, och nu har hon snart även vuxit ut 68... Den sköna period då man kunde ha henne liggandes på en filt medan man sysslade med annat, försvann på ett ögonblick. Nu rullar hon runt på en sekund och tröttnar ungefär lika snabbt. Hon behöver en helt annan stimulans än tidigare och är med på ett helt annat sätt. De mörka ögonen följer allt man gör och så fort hon får syn på mig eller Johan bryter hon ut i ett enormt leende. Mina hemmagjorda puréer bara älskar hon och min äppelkompott slinker också ned. Köpt mangopuré var dock en riktig förlorare med grimaser till följd.

Sist vi var här hade vi lägenhetsångest och låg på klipporna och budade på vår tokdyra lya. Detta år är det bröllopsångest som gäller. Kocken vi anlitat verkar ha dragit sig ur eftersom vi hade lite olika syn på hur vi ville ha det. Så nu letar vi frenetiskt ny lösning, vilket inte är det enklaste i juli då alla cateringfirmor verkar ha semesterstängt. Men det löser sig. Såklart. Det måste det göra.

För övrigt vill jag slå ett antislag för Willys blöjor. Vilken skit. Vi tänkte vara lite Svensson och testa det billigare alternativet, men vilken miss. De sitter som små tangatrosor och läcker konstant. Återgår bums till Libero!