Rivsår med en mening Någonting helknäppt hände på midsommaraftons morgon. Vi väcktes tidigt av vår kära morgonpigga dotter och eftersom vi ändå skulle upp klockan sju, var det ingen idé att somna om. Så vi packade ihop det sista i lugn och ro och begav oss sen iväg mot båten. När vi kommit ned i porten såg jag att Nadia hade ett stort rivmärke ovanför ena ögat. "Sjuttsiken också, har naglarna redan vuxit så mycket" tänkte jag (eftersom jag klipper dem minst två gånger i veckan) och så resonerade jag lite med mig själv och bestämde mig tillsist att springa upp och hämta hennes nagelsax. Jag kommer upp i trappan och håller på att ramla baklänges. Inte nog att vi lämnat dörren olåst, den står helt vidöppen. I den allmäna förvirringen över att lämna vårt hem en hel helg (...) har vi helt enkelt glömt att stänga och låsa. Jag låser dörren och har aldrig varit så tacksam över att få klippa min dotters naglar. Och har pussat på hennes rivmärke hela helgen. Det kanske finns någon däruppe trots allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar