Picnic och bröllopsklänningar

Pappa och dotter i gröngräset

Denna vecka flög förbi med mammahäng i Vasaparken, studentmottagning i ett galet hett Gimo och en hel del picnicar. Den sista picnicen ägde rum igår och var en av mig planerad överraskning för att fira min Johan som fyller år på måndag. Han ääälskar att bli uppvaktad, har en charmigt barnslig förtjusning över paket och överraskningar. Och eftersom jag tycker att han är så fantastisk som på nolltid anpassat sig till denna nya värld och blivit världens bästa pappa och pojkvän (snart man!) och är så lätt och mysig att leva med, kände jag att jag ville fira honom lite extra i år. För ett år sedan nästan precis vaknade vi bakfulla efter den årliga Kanal 5-festen och jag uppvaktade med grapefrukt och jordgubbar, som är typ det enda Johan kan äta som bakfull.

Men i år fick han en liten inbjudan till en överraskning och jag hade köpt goda picnictallrikar på Vasastans Ost och bett dem fokusera på salami av olika sorter, som min älskling gillar. Till det hade jag köpt skumpa, mellanöl, jordgubbar, kaffe och bullar och vi vandrade ned mot Hagaparken för att duka upp läckerheterna nedanför Ekotemplets kulle. Vi har aldrig varit där tillsammans, så jag kände att det var på tiden att vi fick kolla in det. Under tiden vi satt i gräset och myste och åt, ägde inte mindre än två bröllop rum i templet. Det gör mig lite nervös att det är så populärt, eftersom det inte går att boka, men ännu mer säker på att denna vackra plats är helt rätt för oss att gifta oss på.

Efter några timmars romantiskt mys med min lilla familj dök Johans kompisar upp med mera skumpa och öl. Jag hade konspirerat lite med dem att komma och överraska Johan och ta med den hårt slitande bebispappa ut på en kväll med killarna. Så efter ett tag knallade jag och Nadia hemåt medan de partajade vidare. Halv fyra imorse ramlade en illaluktande men glad Johan in och nu lär han sova halva dagen. Men bakfyllesova ingick i presenten, så jag sitter här och knappar medan Johan förpestar sovrummet med sin spritdoft...

På förmiddagen innan picnicen tog Åsa - min vän och blivande toastmadame - en sväng på några av stadens bröllopsbutiker. Hittade ganska snabbt ungefär vad jag vill ha, vilket är bra eftersom Johans mamma och jag ska besöka en skrädderska imorgon. Tanterna i första butiken var aningen udda dock. Jag sade något om att jag fött barn för några månader sedan, och den ena sa "Jasså, det är därför du är lite mjuk" och pekade på min mage. Tack för den.

I butik nummer två skulle Åsa skoja till det lite och tvinga på mig en riktig bakelse. Hon valde någonting med mycket tyll och blommor och världens släp. Problemet var bara att jag var lite för snygg i den för att skämtet skulle bli så kul.. :-) Snörningen i ryggen kändes lite fånig men gjorde att den satt väldigt bra. Och faktum är att det fått mig att tveka över om jag verkligen ska ha kort klänning som jag tänkt. Hur många gånger i livet får man festa loss i en riktig långblåsa...? Lägger upp en bild här, det kommer ju garanterat inte att bli en klänning av denna stil!

Ta da! Framifrån...

Whohow... toktyllsläpet bakifrån