Fredagsmiddag. Det ser så fint ut på bild, låter så mysigt i teorin och ser så härligt ut i sociala medier. Så låt mig presentera verkligheten.
Nadia gråter för att hon måste äta mer än två pyttesmå potatisklyftor för att få mer kött. Johan och jag försöker förklara för henne att hon måste äta, och att det inte blir nåt fredagsmys utan middag. Olivia är ömsom glad och spexig, ömsom gråter för att ingen lyssnar på henne. Jag är trött efter en dag med åtta barn (på tre vuxna visserligen) hemma, och less på Nadia som bara bråkar med mig just nu. Känner mig irriterad och låter det gå ut över Johan som blir arg på mig. Nadia springer gråtandes till sitt rum för att hon inte får gå och titta på Wild Kids på TV. Tystnaden lägger sig över bordet och bryts bara av Nadias hulkande och Elias joller. Den enda som är glad är Elias men bara för att han får sitta i min famn när jag äter. Egentligen är han lika trött som vi andra. Kvällen slutar med att det blir läggning utan tv, och inom kort sover alla barn. Jag kraschar i soffan, bara för att höra av Elias vaknat när de andra somnat. Vissa kvällar är bättre än andra. Vissa sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar