Det stora håravfallet. Plötsligt ligger långa mörka hårstrån överallt, och varje gång lillkillen grabbar tag i mitt hår (vilket är ofta...) får han med sig en näve hårstrån. Det är ju intet förvånande, efter graviditet kommer amning, och någonstans vid femte månaden brukar håret börja rasa av på mig. Men det känns lite tråkigt nu när det äntligen blivit riktigt långt, och så dessutom alldeles lagom rakt. Men det är ju bara att stå ut med och försöka njuta av etappklippt hår framöver...
Blä, ibland tycker jag att det är så jäkla tråååååkigt att vara vuxen. Vi köpte ju tvättmaskin och torktumlare härom veckan, och imorgon ska de levereras och installeras. Så just nu försöker vi bestämma om de ska stå på varandra eller bredvid (Johan tycker på, jag tycker bredvid men ingen av oss är helt övertygad). Dessutom håller vi på att kolla att Ballofixen verkligen funkar, ringer försäkringsbolaget för att kolla om det är ok att det inte finns nån golvbrunn och konstaterar att fogen till kaklet som lades i somras har spruckit. Mitt i allt detta blir jag sä uttråkad att jag håller på att avlida. Fy fan, vad himla ointressant att syssla med, kan det inte bara vara klart och funka?! Vill bara skita i allt och gå ut och dricka drinkar. Jag är inte mogen för allt detta vardagskrångel, vill jag skrika. Men jag går inte till närmaste bar, jag tittar bara uppgivet på den hög av oplacerbara prylar som flyttat från tvättstugan till arbetsrummet och suckar. Tar fram telefonen och kollar det senaste på Insta. Tänker att jag borde rensa kläder eller gå igenom en hög med räkningar, men stänger dörren och lägger en gnällig bebis istället. Herregud, detta vuxenliv, vad hände?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar