Sitter i ett hem som är alldeles alldeles tyst. Tyst och tokstädat, båda lika ovanliga fenomen på T27. Olivia sover och Nadia är ute med Johan. Skulle kännas mycket bättre om jag inte hade en liten liten tagg i hjärtat. Anledningen till det nystädade tillståndet är att SVT varit här på morgonen och filmat sista delen av dokumentären. Denna gång skulle det vara i familjemiljö och visa Johans pappalediga vardag. Familjen bestod i detta fall av Nadia som fångade programledarens hjärta och fick vara med i bild och talas om. Därav min lilla tagg. För programledaren ställde frågor som "kommer du att berätta för Nadia om pappas alkoholism?", "vad kommer du att berätta om farfar för Nadia?" osv. Ingen som ser det programmet kommer att kunna ana att Johan har två barn, och Olivia kändes helt icke-existerande. Johan kände samma sak och sade till efter ett tag, men hos mig stannade den lilla taggen kvar i någon slags farhåga att detta kommer att bli representativt för Olivias framtid; oönskad och bortglömd. Samtidigt så vet jag ju att hon inte är något av dessa och nu när jag skrivit dessa rader rycker jag på axlarna och drar ut taggen. Adjöss. Nu njuter Olivia och jag av lite ovanlig lugn i hemmamiljö. Aaaaah....
.
.
6 kommentarer:
Näääää såklart det inte kommer bli så !
Men jag kan absolut förstå känslan ...
Ofta tar ju barn #1 stor plats :-) och hon är ju i den åldern nu också .
Kraam på er
ahhh Glömde ju .. Mogge spelade mot Johan i morse :0)
och torskade ... :-) hihi
Haha, Johan trodde att han hette "Mowgli"! :-D
Hahha Mowgli :0) det passar honom !
Vänta bara... med lite spring i benen kommer hon inta sin plats! :)
Kram
Bra att du skrev om det för oftast hjälper det till att ta bort det där onda! Att se det i lite annat perspektiv.
Kram!
Skicka en kommentar