Den gångna veckan var en semester som inte motsvarade någon annan jag varit med om. När jag somnade vid tvåtiden igår natt, sa jag till Johan att jag var lika trött som jag brukar vara när jag kommit hem från att varit ute och backpackat i Sydamerika i några månader. Men vad bra vi har haft det!
Till att börja med valde vi helt rätt land. Kroatien var vackert - det lilla vi såg på väg till och från flygplatsen och på ett par små utflykter under veckan - folk var vansinnigt trevliga och vädret var perfekt (iallafall större delen av veckan, sen började det regna). Sen valde vi också helt rätt ställe. På en liten halvö 4 km utanför Dubrovnik låg denna hotellresort, Valamar Club, med stort poolområde och en närliggande fin stenstrand. Hade vi inte haft barn hade vi förmodligen blivit galna bland alla franska pensionärer och vanliga charterresenärer med svårigheter att sysselsätta sig själva - stället hade nämligen ett helt "animation team" med uppdrag att aktivera folk. De höll i aerobicsklasser, sportturneringar, kvällsunderhållning och delade ut gratis kramar (de kvinnliga medlemmarna då förstås). Men som det nu var kunde vi bara luta oss tillbaka, spela Foppa-toffel-bingo (som jag vann storstilat med 52-26) och njuta av enkelheten på ett sådant ställe.
Vi var inne i det gamla Dubrovnik också den första dagen, en vacker gammal stad men väldigt turistig. Efter att ha skumpat och svettats på lokalbussen med två barnvagnar kunde vi med gott samvete hålla oss runt hotellet resten av veckan!
All mat och dryck var all inclusive och det serverades stora bufféer med grillat och annat tre gånger om dagen. Vi behövde aldrig tänka på vad vi skulle äta, och det var faktiskt rätt praktiskt. Middagen öppnade inte förrän 19 dock, och vi har ju ett gäng kvällströtta döttrar. Men då kunde vi bara gå ned i köket och be om lite mat till Nadia och så kom de med en tallrik full med kött, pasta, ris och grönsaker som skulle mättat en kroppsbyggare på 100 pannor. Serveringspersonalen och alla andra där var så fantastiskt trevliga och tillmötesgående och alla, alla föll för våra döttrar. I synnerhet Nadia charmade alla, och folk kom fram och pussade på henne och lyfte upp henne. Jag älskade det, kände mig inte det minsta orolig med döttrarna i famnen på främlingar (som jag kanske trott att jag skulle) utan bara glad över spontaniteten i att tycka om och se barn. Jag önskar att vi hade lite mer av den varan här hemma.
Nadia älskade poolen, där hon blev modigare för var dag, och stranden där hon kunde sitta hur länge som helst och kasta stenar i vattnet. Vattnet var blått, klart, salt och uppfriskande. Den mesta semesterkänslan fick jag av saltsmaken på läpparna efter ett morgondopp. För jo, tidiga morgnar blev det ju förstås. Alla pensionärer till trots var vi ändå ofta först till frukosten. Sen blev kvällarna lika tidiga, för trots att vi gjorde några försök att ha med barnen på middagen, resulterade det bara i kaos, för även Olivia har utvecklat ett starkt behov att somna före sju och blev jättearg och jätteledsen när hon inte kom till ro. Så efter ett kaosartat middagsförsök mitt i veckan, gav vi upp och återgick till att lägga barnen först och sen låta dem sova i rummet medan vi åt middag med babywatchen. Jag kan inte säga att jag gjorde det helt avspänt. Ingen kan väl undvika att tänka på lilla Madeleine och så var jag rädd att en skulle vakna och väcka den andra.
Men Johan tror att föräldrarna ligger bakom Madeleine-försvinnandet och efter några kvällar visade det sig att ingen av barnen ens vaknade till de första timmarna, så då fortsatte vi på det viset. Men magontet försvann aldrig riktigt och det blev inga långvariga middagssittningar. Istället kröp vi ned i mörkret hos våra barn och läste med hjälp av varsin nyinförskaffad liten lampa som man knäpper fast på boken - bästa köpet! Men det är tur att vi gillar böcker för det bestod våra kvällar av och vi lade oss så tidigt att jag knappt vågar nämna klockslagen.
De sista tre dagarna försvann solen och ersattes av riktiga åskväder med hällregn. Vi tillbringade en hel del tid på hotellrummet men också på Maro Club, en slags lekklubb eller öppen förskola som hörde till hotellet. Superbra! Det fanns också en lekpark och där fick Nadia en liten rysskompis som hette Maxim. Och varje dag kl 16 var det ice cream party där barn (och medföljande vuxna) fick äta så mycket glass de ville.
Så vi har verkligen haft mysiga dagar hela familjen och umgåtts precis hela dygnet runt. Det är ju inte direkt semester med semester med två små, men ändå var det det. Olivia tyckte att det var lite varmt i början och blev betydligt mer nöjd när solen försvann. Själv har jag nog aldrig varit såhär blek efter en solsemester, vi höll oss ju i skuggan och inne när det var som varmast. Nadia ser dock ut som en liten pepparkaka, trots soldräkt och solskyddsfaktor 50. Hon har världens pigment, den lilla.
Och så landade vi mitt i natten, efter ytterligare en bra flygresa med våra barn. Det gick verkligen hur bra som helst! Och vädret skulle vara fortsatt ostadigt i Dubrovnik medan prognosen ser strålande ut här hemma! Perfekt. Bilder kommer så snart jag hunnit gå igenom Nikonskörden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar