Sedan vi gick från ett till två barn har jag kunnat konstatera att sällan tidigare har livet kunnat gå från totalt lugn, till totalt kaos på noll komma två sekunder. Från tystnad till dubbelt vrålskrik på ingen tid alls. Fast vid sällsynta tillfällen är det faktiskt tvärtom och ett sådant inträffade alldeles nyss.
Jag är ensam med barnen idag och vi stannade inne och har det skönt efter en titt ut genom fönstret. Regn och rugg är inget för denna morsa. Jag hade gett båda lunch och ätit lite själv, när Felix ringde från Oslo. Det var länge sen vi pratade så det blev ett långt samtal och jag längtade plötsligt massor efter min coola alltid så lugne bror. Lugnt var det inte hemma under mitt samtal dock, lyckades med ena handen underhålla barnen under den halvtimme vi pratade, men sen var det fullt ös igen.
Båda två passade på att göra tvåan och jag fick när jag lagt på luren byta på en i taget medan den andra gormade från badrumsgolvet. Nadia hjälpte dessutom till genom att pilla lite i bajset och rycka undan den lilla handduken under rumpan så att det blev kladd på skötbordsunderlägget. Olivia blev alltmer missnöjd under tiden jag försökte torka både här och där och avsluta med att tvätta händerna på mig och Nadia.
Men sen lade jag två missnöjda barn i varsin säng i varsitt rum och efter en liten liten stund tystnade de båda och lugnet lade sig över lägenheten.. Jag tar ett djuuuuupt andetag och njuter så länge det varar.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar