Fortsättningen och lite ljusning i tillvaron

Ja hur går det då med sömnträningen? Jo, över förväntan gällande kvällsmålet, måste jag säga. I lördags vaknade hon inte förrän halv två så jag slapp känna mig som en elaking som inte matade. Däremot hade jag fruktansvärt ont i brösten hela senare delen av natten, så jag var nog mer lättad än Johan när det äntligen var matningsdags på morgonen. Igår verkar mjölken ha reglerat sig - fantastiskt hur snabbt kroppen anpassar sig ändå! - och det gjorde inte alls ont. Jag sov på soffan medan Johan tog några treminutrare, men det går allt bättre och i natt planerar jag att flytta in i sovrummet igen. Det är verkligen inget kul att sova ensam!

Nu hoppas vi att lilla tjejen ska sova lite bättre om nätterna, så att vi såsmåningom kan genomföra nästa del i projektet: att flytta in henne till Nadia. Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå, två mer lättväckta barn får man leta efter, och de väcker ju redan varandra, trots att de sover i olika rum. Men det är väl bara att hoppas att de vänjer sig!

Idag kände jag efter att ha sovit lite med Olivia på morgonen (en daglig nödvändighet just nu!) mig sugen på en promenad. Jag lämnade ju knappt lägenheten på hela helgen, förutom för att träna på söndagskvällen, så jag hade lite uppdämt syrebehov. Ute var det höstigt, inte så kallt som jag trott utan faktiskt ganska skönt. Olivia somnade snabbt i vagnen - båda barnen vaknade fem imorse och har verkligen inte ställt om till vintertid - så jag tog en långpromis bort över Karlberg och in i nya Lindhagenområdet som ser annorlunda ut varje gång jag går förbi där. Passerade plötsligt ett hus som det stod 3 på, så jag testade att ringa Frida som lämpligt nog satt och fikade i entrén. Då vaknade förstås Olivia också men vi hängde med Frida och hennes kollega en stund och fick en kaffe. Det var trevligt med en liten uppdatering, vi ses ju inte så ofta nu när hon är business woman och jag fortfarande mammaslacker.







Sen fick jag bråttom eftersom farmor skulle komma hit och umgås med mig och sina barbarnsbarn och jag var rätt långt hemifrån och behövde handla middag innan. Så det blev en powerwalk hemåt och jag var helt svettig när jag äntligen kom hem igen! Och så kom farmor, vi tog en snabbfika och gick sen för att hämta Nadia tillsammans. Och så hade vi en mysig eftermiddag här hemma alla fyra.

Jag måste säga att det blivit lite lättare med Nadia nu, eller att det iallafall är det just nu. Språket gör en enorm skillnad. Jag tror att det mest frustrerande tidigare var att vi hade två bebisar som det inte gick att resonera med. Mycket har hänt på detta halvår. Nu går det faktiskt att säga till Nadia att hon får vänta medan man gör välling, byter blöja eller något annat. Hon förstår ju precis allt man säger och kan ju också svara och säga vad hon själv vill. Och det gör mitt liv så otroligt mycket lättare.

Nu hoppas jag att den värsta perioden ska vara bakom oss - även om det fortfarande är KAOS på eftermiddagarna när jag försöker bolla middagslagning med olika mellanmål till de små och dessutom allt detta med en eftermiddagstrött Olivia konstant på ena armen och en dagistrött Nadia som balanserar mellan olika humör. Men att Johan slutar fyra istället för fem gör en enorm skillnad och förkortar plågan rejält.

Jag tror att den stora skillnaden kommer att komma när vi kan "bunta ihop" barnen och göra saker en gång - en middag, en läggning osv. Nu är det ju hela tiden dubbelt av allt. Men det går framåt och jag känner mig mycket positiv inför framtiden. Får vi bara sova lite på nätterna, och gärna längre än till sex någon enstaka morgon kommer lyckan att vara total.

-------------------------------------------

I förra veckan träffade vi på Linda när hon skulle hämta Ingrid och tog en fika på Bonniers Konsthall alla 5 och en halv! Perfekt ställe med barnen som hade riktigt kul där de stod i fönstren och tittade på bilar och cyklar och även på dagiskompisarna som gick hem en efter en.

.