Från gravidblogg till bloggen om Nadia och Olivias småbarnsår och hur det är att gå från partypingla till gift tvåbarnsmorsa på två år. Och om lite annat som hör livet och tankarna till. Om chocken att bli gravid när man har en bebis och hur det är att vara gravid bebismamma och så om livet som mamma till två syskon med bara ett drygt års mellanrum. Och så om livet med en liten planerad trea några år senare. Välkommen till mitt kaotiska, kärleksfyllda liv!
onsdag 30 december 2009
Nytt år i annalkande...
Jag kan enkelt summera både 2008 och 2009, och säga en stor skillnad gentemot det nya året som nu kommer. 2010 ska bli året då jag INTE föder något barn. Då min kropp inte växer till oigenkännlighet, utan snarare krymper. Då jag inte vill svettas i en förlossningssal eller sitta med en bebis vid bröstet. 2010 fokuserar vi på befintliga barn.
För vilken resa dessa två senaste år varit. Det är svårt för mig att inte klumpa ihop dem. Barn, giftermål, familjeliv... Livet har ändrats så radikalt de senaste åren! Jag besitter en rikedom jag inte trodde var möjlig och sover förmodligen mindre än jag någonsin trodde möjligt. DET är en förändring jag hoppas på för nästa år, mer sömn tack! Annars fortsätter jag gärna som nu, men med lite större barn, färre fighter och några utlandsresor. Gott nytt år!
.
Läggning och sovning
Olivia har haft jobbiga nätter sista tiden. När vi lyckats lösa rumpproblemet med återgång till vanlig välling och salva för fotsvamp (enligt BVC:s rekommendation...) i rumpan, kom nästa sväng. De senaste nätterna har hon sovit jätteoroligt, gråtit mycket, haft svårt att somna och vaknat av minsta lilla. Även på dagarna har hon varit kinkig och klängig och inte riktigt sig själv. Tänder, tänder, tänder tänker jag förstås, det är ju verkligen about time, men ännu har inga dykt upp. Positivt är dock att hon iallafall just nu somnar om på morgonen och sover tills Nadia väcker oss alla. Vi har inte gått upp fem på flera dagar, sju känns betydligt mer mänskligt.
Men jag har sjungit så mycket vaggvisor att jag är vansinnigt trött på dem jag kan. Sätter på autopiloten och bara sjunger tills barnet tystnar. Det funkar iallafall rätt bra, trots eller kanske tack vare den monotona stämman bakom sången...
.
måndag 28 december 2009
Lite julbilder... eller ja, skitmånga.

Dan före dan... Morbror Felix kom förbi med present till barnen!




Och mamma fick en härlig blåbärskyss










söndag 27 december 2009
Trotsålder...
Halv åtta tänkte vi lägga henne ikväll men det tänkte inte hon. Skrek lite och klättrade sen ur sängen. Vi lät henne hållas en halvtimme eftersom hon var på så gott humör. Men vi bestämde att nappar får man från och med nu bara ha när man ska sova, eller i vagnen. Hon blev sur först, men fogade sig sen, men ville förstås ändå inte gå till sängen. Strax efter åtta bestämde vi att det ändå var sovdags och bar in henne i rummet. Och sjöng oss hesa i allt vrålskrik och fick bända ned henne när hon ilsket försökte klättra ur sängen. Vi hade bestämt oss för att inte ge upp och tillslut tystnade hon och ville ha nappen. Och sen somnade hon. Det gick ändå rätt snabbt, men det är jobbigt och plågsamt att höra henne skrika sådär, för att inte tala om hur trött man blir av allt bråkande.
Det här jullovet hade vi tänkt ägna åt att få Olivia att sova lite längre på morgnarna och sen flytta in henne till Nadia. Det är ju bara att glömma när det är som det är nu. Snälla snälla, låt detta passera snabbt...
Vi hade iallafall en mysig förmiddag, Nadia och jag. Tog henne med mig till parken - första gången på evigheter - för att gunga lite. Insåg mitt i alla snö att jag kanske borde tagit med pulkan. Och efter ett tag började Nadia tjata på att få åka pulka, så då gick vi hem och hämtade den. Tur att vi bor så nära. Vi lämnade barnvagnen och så fick hon åka pulka till parken och det gick faktiskt mycket lättare än att dra sulkyn genom snön. Vi åkte en hel massa pulka tills jag tröttnade och det var lunchdags. Men Nadia var inte alls sugen på att sluta åka utan vägrade kliva ur pulkan och det krävdes en del förhandlande innan vi kom in genom porten. Men har man tid och tålamod går det mesta att lösa utan bråk, således fick hon klä sig själv idag och det gick utan fight. Men det var innan det var dags för middagsläggning det... Nu pustar jag ut i soffan med massa choklad. Måste äta upp allt, för imorgon är det tillbaka till choklad- och fikaförbud igen!
lördag 26 december 2009
Prövad moder
När vi kom hem och skulle lägga Nadia kom nästa utbrott. Ytterligare blå läppar och galna skrik men tillsist fick vi i henne välling och på pyjamas. Men sen var hon ändå ganska pigg och ville inte sova så då fick hon komma upp ett tag, eftersom vi insåg att vi lagt henne lite för tidigt. Hon har ändrat dygnsrytm lite men vi trodde hon skulle vara trött efter två kvällar av sen läggning. Kanske tvärtom istället. Så hon fick komma upp och var glad och pigg och sen stack Johan iväg på fest och vid åtta bestämde jag mig för att det var dags för henne att sova. Men då blev hon förstås vansinnig igen och det är hemskt mycket jobbigare när man behöver ta tag i det ensam. Hon vägrade nappen och låg och skrek i sängen med huvudet ned och fötterna upp, men efter ett tag ville hon ha nappen och jag sjöng för henne tills hon lugnade sig.
Nu sitter jag i soffan och känner mig helt utmattad. Hade tänkt lägga upp lite julbilder men jag orkar bara inte. Igår var det jättemysigt hemma hos pappa och Titti. Nadia lekte med Dylan och hade så himla kul, och vi lyckades till och med få henne att bada (efter mycket övertalning) genom att stoppa Dylan i badet och låta morfar stoppa ned henne. Då var det dock Olivia som strulade. Mitt i den helstekta entrecôten - som pappa grillar i öppna spisen! - blev hon toktrött och jätteledsen. Titti föreslog att vi skulle lägga henne på deras säng och jag gick emot min ursprungliga instinkt att lägga henne i vagnen. Det skulle jag inte gjort. Vi fick henne att somna med lite välling efter en stund och gick ut för att fortsätta middagen. Efter en stund hörde vi att hon vaknat men innan Johan hann in hörde vi en duns. Och så gallskrik. Stackars älsklingen hade ramlat ur sängen rätt ned i golvet. Tack och lov på en matta och på mage, så jag tror inte att det var någon fara, men jag kände mig rätt skakis efteråt och hon var jätteledsen förstås. Vi tröstade henne i famnen och sen fick hon sova i vagnen.
Så det har varit intensiva juldagar och hur mysigt det än är med jul känner jag mig rätt lättad över att den är över. Nu pustar jag ut med lite Toffifee som Johan köpt åt mig (min favis) och tänker inte göra många fler knop idag. Hoppas tjejerna sover bra inatt. Och gärna imorgon bitti också, men det vet jag ju är lönlöst att hoppas på.
.
fredag 25 december 2009
Julefrid.. typ.
Så sov vi som vanligt i skift i några timmar, innan vi båda gick upp och intog den traditionsenliga julfrukosten som Johan infört (jag hade redan ätit riktig frukost med barnen tidigare på morgonen): pepparkakor och varm choklad med vispgrädde. Och så fick barnen varsin present från oss. Och precis som det ska vara med barn så dröjde det tio minuter och så satt de båda och lekte med varsin kartongbit...
Sen hade vi en plan för dagen som gick ut på att barnen skulle äta lunch halv tolv och sova tolv, så att vi kunde få vila lite och sen julstöka i lugn och ro. Det mesta, som julgodis och skinkgriljering, hade vi klarat av kvällen innan och jag hade bakat bovetebullarna på morgonen (projekt brödslut tillfälligt lagt på hyllan...). Olivia följde planen rätt bra, men Nadia vägrade förstås sova när vi tyckte att det var dags. Hon blev vansinnig när vi försökte lägga henne och stod och vrålade så att hon blev hes. Och stod på huvudet, dunkade pannan, krumbuktade och allt det där hon gör när hon blir sådär tokig. Vi gjorde ett par försök varav det sista slutade med att hon sonika klättrade ur spjälsängen och stod och skreeek i hallen, så då gav vi upp. Hon fick väl vara vaken då.
Johan körde nästa fight - blöjfight. Mera skrik och ål och vrål. Pust. Det går nästan inte att vinna de där fighterna mot Nadia, hon ger aldrig upp. När han äntligen fått på henne blöjan var det ju en enkel match för henne att slita den av sig. Och så om igen några gånger. Nadia skrek så att tårarna sprutade. Tillslut kom hon naken till mig och Olivia, torkade tårarna och sa "Jag glad nu". Och sen fick jag sätta på både blöja och kläder.
Så vi grävde ned stridsyxan denna julafton och satte igång och fixade. När Ing-Mari och Pia kom vid halv tre var vi helt i fas och Nadia fortfarande glad och pigg. Vi satte på Kalle Anka förstås klockan tre, men det var ingen av barnen det minsta intresserade av. Nadia tyckte mest det var kul att stå och snurra och snurra framför tvn. Hon höll ställningarna till halv fem då hon började gnugga sig i ögonen och farmor och jag lade henne i sängen och farmor sjöng tills hon somnade.
Henning kom vid halv sex, efter besök i tyska kyrkan, och då gjorde vi klart det dignande julbordet, väckte Nadia och åt sedan. Nadia åt salami, lammfiol, kokt ägg och drack julmust. Olivia mandarin och små skinkbitar och lite potatisgratäng. När vi ätit klart såg det ut som vi knappt rört julbordet. Vi kommer att få äta julmat i veckor, och vi som tyckte att vi gjorde så lite...
Sen var det förstås dags för tomten och Johan klädde ut sig och kom och ringde på. Nadia blev livrädd. "Tomten farlig" hade hon redan sagt i flera dagar, och när Johan kom med lösskägg och luva höll hon på att krypa ur sitt eget skinn. Hon försökte fly, till och med ur min famn. Det blev ett kort besök för tomten och sen körde vi paketutdelning för hela slanten. Nadia blev jätteglad och exalterad över alla paket och fick så fina saker. En cd-spelare, barnskiva, barnfilm, ett staffli med pappersrulle och lite annat. Olivia fick en liten keyboard som Nadia omedelbart lade beslag på, böcker och fina kläder. Av oss fick Nadia en dockservis som hon serverade oss kaffe ur hela dagen och Pippi-boxen på dvd. Olivia fick en Fisher Price-telefon och kläder.
Olivia var uppe till åtta och Nadia halv tio, rekordsent! Tänkte att de kanske skulle sova lite längre idag då, men icke... Barn, eller iallafall våra barn, fungerar inte så. Inte som man själv som gärna sover ut om man varit vaken sent. Bah, ju senare läggning desto tidigare väcknig, helt ologiskt! Tur att vi är två så att vi kan turas om att sova.
Så här sitter jag och dricker kaffe och bloggar och tittar ut över alla mängder av kassar av omslagspapper som vi ska bära iväg till återvinningen idag. Nadia tittar på Pippi, eller iallafall med ett halvt öga. Johan och Olivia sover och vi har det lugnt och skönt (fram tills det är dags för påklädnad av Nadia...). I eftermiddag ska vi hem till pappa och fira lite jul med min familj och jag känner trots allt kaos ett stort lugnt i kroppen. Det var så mysigt att fira jul med den "nya" delen av min familj och jag är så glad att jag har dem och min andra familj. Mina barn och min man är en sån källa till glädje - TROTS alla fighter med trotsfia. Såhär i juletider känns det extra starkt att jag är så rik som har dem.
God jul, alla läsare, eller kanske snarare God fortsättning! Hoppas på fortsatt julefrid (i synnerhet som vi tänkte göra ett badförsök hemma i pappas badkar... Wish us luck!)
.
tisdag 22 december 2009
Sista dagen!
Nytt tvångsduschförsök i söndags kväll, eftersom Nadia fortfarande vägrar bada. Det gick betydligt sämre än förra gången och jag gav upp efter att hon vrålskrikande med blå läppar halkat runt på duschgolvet och jag kände mig som världens barnmisshandlande. Vet inte vad man ska ta sig till om detta fortsätter?!
Den eländiga lilla bråkstaken verkar ha kommit på att hon kan ifrågasätta våra rutiner och det gäller allt från att vilja dricka kvällsvällingen i soffan, till att vägra kläder. Vi har sådana klädesbråk just nu att det inte liknar någonting annat. Jag verkligen fasar för de två gånger om dagen jag måste bända på henne kläderna.
Men mellan dessa utbrott är hon hur rolig och charmig som helst. Och så allt detta pratande! "Prosit!" säger hon varje gång någon nyser. Hon känner igen siffror när hon ser dem tryckta och räknar alltid "åtta, nioooo, tålv!". En mästare på grammatik som säger "henne" och böjer verb så man som gammal språkfascist blir alldeles stolt. Så det är högt och lågt just nu...
Olivia, hon är inte riktigt hundra just nu. Fortfarande lika röd i rumpan och bajsar hela tiden. Nu har hon nästan som öppna sår i huden därbak och imorgon ska jag ta med henne till BVC och kolla på det. Nadia har i princip bajsat hela eftermiddagen hon med, vi har tömt pottor på löpande band. Jag funderade på vad vi gett dem att äta och efter ett tag kom vi på att de ju fått börja med fullkornsvälling. Kan det vara det som satt sådan fart på magen? Vi slutade direkt med den med Nadia (den är från 8 månader) eftersom hon raketbajsade så, kanske har lillasyster lika känslig mage. Vi kanske helt enkelt får köra 6-månadersvällingen tills de slutar med välling.
Nu soffmys med maken min! Lägenheten skiner (nja, efter barnens framfart lite mindre lysande..) och vi sitter i soffan med tända ljus och allt detta mysiga extraljus från gran och elljustake. Trots en del stress är det himla mysigt med jul ändå.
.
måndag 21 december 2009
Liten nostalgitripp
På bröllop i juni 2007. Undra om jag nånsin får tillbaka midjan.. suck...
Lite slutkörd
En halvtimme innan Johan skulle komma hem började Olivia gråta hysteriskt och slutade inte. När man har ett barn som normalt aldrig skriker mer än ett par minuter i sträck är sådant lite oroväckande. Det är väl tänder på gång, tänkte jag som så många gånger förr. Nio månader gammal har hon inte en endaste gadd... Och någonting var ju helt klart fel och när Johan kom hem tog han över vyssandet. Tillslut somnade hon utmattad i sin säng trots att det varken var läggdags eller middagslursdags. För att vakna upp skrikandes efter en halvtimme. När Johan skulle byta på henne kom förklaringen. Hon var så röd i rumpan att det såg ut som att hon blivit alldeles skinnflådd och skrek ännu högre när vi försökte torka rent. Det måste gjort så ont, man verkligen såg det i ögonen på henne.
Det blev en snabbis under kranen och sen på med ett tjockt lager av den fantastiska salvan Inytol (tror jag den heter). Hon låg länge och med huvudet bara vilades mot min axel men efter ett tag piggade hon på sig lite och när det sen var dags för läggning på riktigt var hon nästan sig själv igen. Puh! Det skär i hjärtat när ens små har ont men det är iallafall skönt att veta vad det är. Och en titt på rumpen innan läggning visade att det såg mycket bättre ut. Den där salvan är verkligen grym!
Nu är barnen lagda och Johan är ute och tar en öl med ett par kompisar. Jag hade häromdagen beställt hem en massa foton som kom idag. Skulle egentligen bara ha tre stycken till en ram som hängt tom alldeles för länge, men istället blev det 350 bilder och de till ramen beställde jag av bara farten i samma format som de andra, vilket var för litet. Suck!! Men det funkade med lite skarvande och tejp, tills jag som kämpat för att få ned spånskivan bakom de där små pluggarna, tog i lite för hårt och hela glaset spräcktes. Jag blir så trött, så trött. Nu tänker jag inte göra ett dugg mer nytta, trots att lägenheten ser ut som en smärre krigsskådeplats och städerskan kommer imorgon..
Imorgon är min sista dag som mammaledig alldeles ensam... Jag hade tänkt passa på att sticka iväg och julhandla maten men jag funderar faktiskt på att skita i det och bara ha en skön, oplanerad dag. Fast just det, jag måste ju hålla mig borta hemifrån i tre timmar. Ja, vi får se. Nu ska jag iallafall bara pusta ut.
.
lördag 19 december 2009
Julgran och lördagskväll

Vi blev så till oss i allt dekorerande att vi helt glömde bort tiden och plötsligt insåg Johan att han hade 20 minuter på sig tills han skulle åka iväg på herrmiddag iklädd smoking. Han stod och stresströk sin skjorta och jag gav Olivia mat (för vi hade förstås glömt bort det med) när vi hörde ett brak. Hela granen hade farit i golvet. Den var visst lite för stor för den lilla foten jag köpt (trodde vi skulle ha en pytteliten gran på ett bord eller så..), så imorgon blir det till att ta en tredje tur till källaren och hämta den vanliga. Under tiden står granen lutad mot hyllan, inte riktigt lika snygg som på bilden...
Jag har en ensam lördagskväll och insåg att det var första gången på länge jag lade båda barnen själv. Men det var inga problem. Dock var Nadia rätt pigg efter sin långa middagslur och jag kände mig lite ensam i soffan så jag tog upp henne och så kollade vi på pingviner i filmen Happy Feet. Det var så mysigt att umgås lite, bara hon och jag. Fast sen blev hon förstås arg när det var dags att sova men hon lugnade sig snabbt och somnade på bara en liten liten stund. Och jag sitter här och har ätit lite glass och längtar efter min Johan.
.
Pulkadebut
Men vi hängde i parken ett bra tag och mötte även upp fina familjen Gatu, samt åt korv till mellis, innan vi begav oss hemåt med Nadia i pulkan. Mysigt med en utedag och nu snöar det igen. Jag älskar det! Och hoppas som alla andra att det ligger kvar till jul...





Gran

Vi har köpt en gran. Eller rättare sagt, fått en gran. Den har stått ute på balkongen och väntat på rätt tillfälle. Rätt tillfälle är nu. Så fort barnen (som sovit rekordlänge, 2,5 timme!) vaknar ska vi klä den. Och sen se om det var lika korkat som jag tror att skaffa gran med en liten klåfingrig Olivia som vill resa sig mot allt, i huset... Men man måste ju ha gran på jul!
.
Trött i mössan-fredag
Jag hade det trevligt på festen! Säga vad man vill om att jobba, men en stor fördel med vårt jobb är att det är en sån fantastiskt bra stämning där. Det har alltid varit så, men ännu mer senaste åren då vi har en sån bra och sympatisk vd som alla tycker om. Jag tyckte det var jättekul att träffa alla gamla och nya kolleger och ser faktiskt fram emot att börja jobba.
Johan och jag tog det ganska lugnt, men det blev ju lite vin förstås och vi var hemma vid halv ett. Våra barn struntade förstås högaktningsfullt i att vi var trötta, Olivia körde stöknatt och vaknade sen som vanligt vid fem. Jag var tröööött men lyckades iallafall få sova en timme sen innan vi gjorde oss klara för att åka ut till Täby och hälsa på min farmor. Vi åt en väldigt god lunch hemma hos henne och sen när Olivia tröttnat på att riva i tidningar och stå under bordet så lade jag henne i vagnen och så gick vi ned i Täby Centrum för att titta lite i butiker. Jag hade planerat in detta till en fredag då Johan skulle hämta, för att jag inte skulle behöva stressa hem. Så skönt att för en gångs skull inte ha en tid att passa. Men så ringde Johan och hade glömt sina nycklar, så vi fick skynda oss hem ändå...
Kvällen var så seg och vi ville bara lägga barnen för att kunna lägga oss själva. När de äntligen sov gjorde vi ostfyllda lövbiffar med potatiskroketter och pås-bea och haricots verts. Och så cola till, perfekt bakismiddag! På tv visade de ET, vilket också var perfekt, men vi somnade båda och vaknade halvvägs in i en annan film... Då blev det sängen istället!
Idag somnade Olivia om efter sin femvälling och sov till tjugo i sju. Halleluuuuja! Vi bylsade på hela familjen och stack iväg för att åka pulka, men mer om det samt bilder i nästa inlägg!
.
torsdag 17 december 2009
Meningen med livet
Nu med barn och familj skulle jag kunna säga att detta var meningen med livet. Men jag fann ju mening i livet även innan dessa, så jag kanske får tycka att med att meningen med livet är att fylla livet med kärkek. Och den kan ju komma från familjen, vänner, barn eller en partner. Och kärleken är ju meningen, tror jag, och alltså återkommer vi till att meningen med livet är att fylla livet med mening. Ja, så måste svaret bli för min del.
onsdag 16 december 2009
Vantar

Bröd
Så mitt brödförbud har inte direkt haft någon vidare kraft än så länge. Men jag ger inte upp. Det ska väl gå att detoxa bort även detta beroende, hoppas jag! Fast jag blev väldigt sugen på en macka av den där bilden jag just lade upp...
tisdag 15 december 2009
Luciafirande på dagis

Hon såg lite allvarlig ut till en början...

Men sen tinade hon upp i kylan..
...och när hon fick syn på oss började hon skratta och vinka!

...fastän lite krångligt att äta pepparkaka med vantar på!
.