Trötta sjukstugan

Vissa dagar vill man liksom att de ska ta slut redan innan de börjat. När man går upp på morgonen och bara längtar tills man ska få gå och lägga sig igen. Igår var är en sådan dag. Idag har god potential. Igår natt vaknade jag klockan tre, från att ha sovit oroligt och hostat (och förstås redan blivit väckt av Olivia några gånger) och kunde inte somna om. Hostan blev bara värre och när jag lyckats väcka både Johan och Olivia, gick jag upp och surfade på Fass för att se om jag fick ta någon av de hostmediciner vi hade hemma. Det fick man inte om man ammade, visade det sig (tur att jag kollade) så jag drack lite te med honung i och gick såsmåningom och lade mig igen vid fem. Men jag var så trött när väckarklockan Nadia ringde klockan sju och att hon dessutom vaknade med igenklibbat öga gjorde ju inte saken bättre.


Ögoninflammation är tydligen extremt smittsamt (i synnerhet mellan barn som petar på allt och varandra) och de har varit väldigt tydliga på dagis att barnen inte får komma innan det är helt borta. Olivia hade det i förra veckan och nu var det visst Nadias tur. Så jag stannade hemma med en i övrigt pigg och rastlös Nadia och gjorde mitt bästa för att få dagen att gå. Hela tiden med en brusande treo-känsla bakom ögonen och en omöjlig önskan om att få vila. Jag såg min chans när Olivia sov på eftermiddagen och det var dags för Nadia. Men hon är mycket mer svårlagd nu de dagar hon inte går på dagis, som att hon inte gör av med lika mycket energi. Så jag fick lägga all min energi på att få henne att somna och tillslut somnade hon faktiskt i min famn, vilket är ett tecken så tydligt som något på att nåt är fel.


Så när Nadia var lagd såg jag äntligen min chans till lite vila. Hann lägga mig på soffan, knäppa på tvn på låg volym och ligga i ca sju minuter innan jag hörde Olivia från sovrummet. Så jag tog upp henne och efter en stund halkade hon och slog näsan i golvet där hon låg och kryptränade och gav upp ett vrålskrik. Vilket förstås väckte Nadia och så var hela karusellen igång igen. Jag gav upp alla tankar på vila och vände dem mot lite frisk luft istället. Så jag klädde på barnen och gick iväg och handlade middag.

Sen igår kväll när vi äääntligen fått gå och lägga oss, vaknade vi till av att Nadia vrålhostade och grät. Så vi satt hos henne ett bra tag, gav lite Alvedon och försökte få i henne lite honungsvatten för att lindra för halsen som hon verkade ha så ont i när hon hostade. Johan satt kvar hos henne länge och jag var med Olivia som ju också vaknade såsmåningom. Och så följde en natt som var rätt okej om man bortser från Olivias strultimme vid fyra. Det är en vanligt förekommande timme då hon bara ligger och stökar och inte vill sova. Inget kul men bättre än skrik, antar jag.

Och idag var Nadias båda ögon igenklibbade och jag förberedde mig på ännu en heldag med båda kidsen. Min enträgna huvudvärk är tillbaka och blir det inte bättre snart får jag nog gå till läkaren. Jag är så ovan vid att ha ont i huvudet och det är verkligen superjobbigt när alla ljud blir mångdubblade och jag får ännu mer ont när Nadia kastar en kloss i golvet eller något sådant. Ja, det var allt från sjukstugan för idag.

.