Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag skulle vi göra debut som trebarnsföräldrar. För att avlasta lite för Mimi bestämde vi på litet familjeråd härom sistens att vi ska ha Dylan en helg i månaden, och pappa och Titti en, så att min syster ska få varannan helg ledig. Idag var debut för oss. Mimi och Dylan kom redan vid tio och efter en jobbig natt sov vi alla utom Nadia igen, jag och Olivia i sängen och Johan på Nadias mysmadrass... Vi hade en skön dag med varmkorv (Dylan en, Nadia två), smågodis, parken och hyrfilm men så när vi skulle äta middag - en jättelasagne som jag laddat med medan Nadia sov middag och Johan och övriga barn var och handlade och hyrde film - bröt Dylan ihop. Jag trodde först det var hemlängtan men han var varm och sa att han hade ont i huvudet och halsen. En snabb koll med örontempen (som jag förövrigt fått låna av hans mamma...) visade på dryga 38 grader. Så det som jag hade tänkt mig som en storfamiljsmiddag blev tillslut Nadia som satt och åt lasagne med god aprit och repade vårt fina indiska bord med gaffeln medan Johan och jag turades om att trösta Dylan och hålla en trött Olivia på bra humör.

Vi lyckades ändå få Dylan glad igen med hjälp av Star Warsfilmen och lyckades lägga Nadia och Olivia medan Dylan satt vid den pausade filmen och sjöng Star Warstemat. Eftersom det ju inte är någon barnfilm fick han inte titta ensam utan någon som snabbspolade förbi de läskiga passagerna.

Vi trodde att han var på banan igen, men trots att han fick godis utan att behöva äta middag (sånt som man inte gör med sina egna barn, bara andras som man kan göra undantag med och inte behöver uppfostra) blev han snart ledsen igen. Han var ännu varmare nu, nästan 39 grader, men vägrade fortfarande Alvedon och halstabletter. Precis som alla sjuka barn (och jag har nog delat den känslan även som vuxen och sjuk långt hemifrån) ville han bara vara hos sin mamma. Vi såg ingen annan lösning än att ringa Mimi som hade middag och först be henne komma och hämta, tills vi kom på att Johan kunde ta en taxi med Dylan. Så nu har han burit iväg med en ledsen och varm liten femåring och jag kan bara konstatera att det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Ska man se det positiva så är det ju att jag slipper titta mer på varken Star Wars eller dåligt tecknade Transformers! Hoppas nu han inte har smittat nån, eller så var det väl vi som rapidsmittade honom, min huvudvärk från helvetet håller fortfarande i sig och nu känner jag mig rätt allmänt förkyld också. Med hopp om en gladare, friskare och mer utsövd morgondag!

Några bilder från Dylan och Nadias korvlunch!
.