Strumpor... och lite till.

Jag läste nånstans att för att förenkla i tvättsorteringen skulle man bara ha enfärgade strumpor till barnen. Lät ju jättebra. Men ett litet problem uppstod. Det FINNS inte enfärgade strumpor för barn. Inte nog med att det inte finns enfärgade, det EXISTERAR överhuvudtaget inte könsneutrala eller vanliga strumpor. Vill man inte ha militärgröna sockor med fotbollar eller transformers, är man hopplöst utelämnad till rosa botten med söta motiv.

H&M är allra värst. Detta svenska företag som man likt ett Ikea kunde tro skulle handla om jämlikhet och sunda värderingar, har de mest könskonservativa barnkläderna av alla. Jag blir alltid lika förbannad när jag vågar mig in på deras barnavdelning. Lyckas man som förälder till flickor undvika de Hello Kitty-mönster de envisas med att trycka på allt, kan man ge sig fan på att de till synes normala jeansen har en hjärtformad ficka därbak och rosa sömmar, eller att tröjan är rynkad under bröstet (bröstet, på en ettåring...).

Jag är verkligen inte särskilt bevandrad i könsdebatten men jag tycker vad jag tycker. Och jag tycker att det är helt ok att tjejer får ha tjejkläder och killar slipper bära kjol. Men jag tycker inte att man behöver göra barn till små vuxna och alltid könsidentifiera dem. Jag har verkligen börjat tänka på att försöka säga barnen istället för tjejerna och så. Det känns skönt att vi har ett dagis som också jobbar så, där säger de oftast "kompisarna" om de andra barnen, och aldrig flickan eller pojken.

Tja, det började med strumpor och slutade med könstankar. Från smått till stort. Som livet ju är.

.