Livskvalitet?!

Johan och jag konstaterade något lite sorgligt igår kväll. Det var när vi pratade om Nadia och hur hon verkar sakna sin pappa nu när han jobbar. Så fort vi kommer hem från dagis ropar hon "poppa, poppa!!" men han är ju förstås inte där då. Det måste vara en stor omställning för en liten skrot som är van att se sina båda föräldrar mest hela tiden att en plötsligt inte är där.

Så då började vi prata om hur det blir sen när vi båda jobbar och barnen ska gå längre på dagis. Om det fortsätter så att de går och lägger sig vid halv sju, kommer vi ju bara att träffa dem ett par tre timmar om dagen! Det är ju inte klokt egentligen att man skaffar sig barn, älskar dem mest av allt i hela världen, och sen lämnar bort dem till någon annan för att bara umgås lite grann med dem när de är trötta och griniga. Vilket liv egentligen. Men vad ska man göra då, vad är alternativet?? Jag har iallafall inte den minsta lust att bli hemmafru, det är ett som är säkert.
Och så märker jag ju hur bra dagis är för Nadia, hur mycket hon tycker om att vara där. Hon hade inte haft lika kul hemma med mig, och inte jag heller.

PS Var mest tvungen att skriva nåt för att få bort den där äckliga bilden på äggen högst upp.
Meningslöst inlägg om ägg. :-)

.