Man orkar

Igår var det dags för andra och sista tillfället för syskonmammagruppen på BVC. Och trots att jag var så skeptisk sist, tyckte jag verkligen att det faktiskt var rätt trevligt denna gång. Kanske för att vi var lite färre och för att jag själv fick en del fokus med mitt lilla bråkigdotterproblem. En tjej som sist pratade mycket om att hennes äldsta bets på dagis, berättade att de varit hos en barnpsykolog och pratat. Han eller hon hade bland annat sagt att det där med att gå till parken efter dagis ju bara är för förälderns skull och att ett dagistrött barn faktiskt inte behöver mer stimulans. Istället rekommenderade psykologen att bara gå hem efter dagis och ta det lite lugnt. Det hade fungerat jättebra för dem, och jag vet ju att parkhänget mest är för att hjälpa mig själv att slå ihjäl lite tid.

Så igår bestämde jag mig för att gå förbi bokaffären och köpa en bok som vi kunde läsa, och sen bara gå hem när jag hämtat Nadia. Hon skuttade runt som vanligt på dagis när jag kom mitt i mellanmålet och efter lite resonerande med chefsfröken bestämde vi att jag får hämta en kvart senare för att inte störa i mellanmålet. Det innebär att vi överskrider de 30 timmar man får ha barnen på dagis när man är föräldrarledig men det struntade hon i. Skönt! Marie sade också att det går jättebra på dagis och att hon inte visar minsta tendenser att slåss, utan tvärtom är väldigt gullig mot alla barnen. Så jag tror verkligen att det är främst när hon är trött och någon annan kommer för nära.




Detta bekräftades senare när vi kommit hem och satte igång att softa i myshörnan i Nadias rum. Bokläsandet gick väl sådär, hon är ju lite för rastlös för att sitta ned i mer än en minut men vi hade mysigt en stund iallafall. Sen kom Linda och Ingrid förbi en sväng, eftersom de också håller på att skola in på vårt dagis. Det gick bra till en början men sen blev Nadia lite vaksam om sina saker och då flög ju en och annan hand fram. Det är så tråkigt! Jag tror att vi får se till att hålla oss hemma ensamma på eftermiddagarna, iallafall tills hon vant sig lite mer vid dagis.



Johan kommer att gå ned i tid under en period och komma hem lite tidigare på eftermiddagarna, samt hämta på fredagar. Det bestämde vi den där hemska eftermiddagen när han kom hem och jag bröt ihop. Tårarna kom mer än till en teoretisk tanke den dagen, men de torkade fort. Det kändes skönt att ha kommit till det beslutet, och det får vara värt det med lite mindre inkomst under en period. Vi startar veckan efter nästa, för nästa vecka kommer min mamma hem från Israel och hälsar på (jippie!) och då kan jag förhoppningsvis få lite hjälp av henne.



.