En liten nyårsdagsensamstund i soffan... Nadia sover i sin säng, och Johan och Olivia (som också sover) är ute och kastar gårdagens vinflaskor. Jag håller på att tina upp efter en kylig men fin vistelse i parken, då båda barnen gungade och Nadia åkte lite pulka. Jag frös mest. Nu har jag ätit restpotatisgratäng med restlammfiol och degar lite i soffan. Skönt!! Och nu är det dags för rest-pecannötspaj (med nötter från min kompis Jennys man Alans mammas trädgård i Lousiana!) och glass i tre smaker från Stockholms glasshus. Lyx...
Gårdagen blev så himla lyckad! Vi instiftade ju denna nyårstradition förra året och eftersom det lär vara omöjligt att få barnvakt på nyårsafton även fortsättningsvis, lär den väl få pågå några år. Och vad trevligt det är med bara en härlig middag med härliga människor, precis så jag egentligen alltid velat fira nyår. Och ändå har jag tidigare alltid lyckats hamna på stora fester med okända människor. Men saker och ting har ju som bekant ändrats...
Detta år balanserade vi mellan fyra och upp emot femton personer och hamnade tillslut på tio vuxna och så fyra små barn. Perfekt! Vi körde lite knytis, så Lina och Jens hade fixat förrätt, jag och Johan kött (helstekt oxfilé förstås) och tillbehör, Niklas potatisgratänger, Jenny och Alan dessert och Kalle och Jasmine snacks. Precis som förra året var det mycket gott och mycket trevligt, och även om några barn vaknade lite då och då tycker jag liksom att det mer adderar till trevligheten att ha de små med på ett hörn. Ingrid två och en halv vecka var med oss tills de gick hem vid elva, och Alma vaknade lagom till tolvslaget. Jag var nästan sugen på att väcka Nadia för att visa henne fyrverkerierna. Det är en sån perfekt vy över alla fyrverkerier i Vasaparken från vårt vardagsrumsfönster. Men hon fick sova och vid två gick de sista och vi gick och lade oss efter lite diskande.
Våra barn struntade förstås i att det var nyårsdag utan Olivia vaknade som oftast just nu 06:15 (efter välling halv fem) och då pallrade sig Johan upp och jag fick sova vidare. Vi kör varannan dag, och sen fick han sova när jag gick upp vid nio. Och nu är det snart läggdags igen (för jag skrev klart nu på kvällen) och jag längtar efter sängen...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar