Inatt var det inte främst barnen, utan grannarna, som störde vår nattsömn. Precis som förra helgen hade de fest i lägenheten (där det bor ett par unga killar, tror jag...) tvärs över farstun. Fest får man ju ha när det är fredagskväll, men eftersom de inte har balkonger i de lägenheterna, skulle det ned på gatan och rökas stup i kvarten. Åtminstone förutsatte Johan och jag att det var det som lät, när de passade på att pausa utanför vår lägenghet och vråla till varandra. Barnen som sover allra närmast ytterdörren vaknade inte, däremot Johan och jag. Ett antal gånger. Mitt i natten skulle de visst vidare för då skränades det hur länge som helst. Tillslut fick jag nog och drog på mig ett par jeans och en tröja och gick ut och sade till. Jag nöjde mig inte med skränisarna i trapphuset utan stack även in huvudet genom den öppna ytterdörren, där jag fick syn på lägenhetens ägare. Tänkte att vi skulle slippa oväsen inte bara denna natt, utan även framöver. Visst känner man sig som jordens gnällkärring men den lilla sömn jag får vill jag inte vara utan! Och bättre än att ligga i sängen och muttra, är det ju att muttra till den som har förmågan att förändra läget. Så det gjorde jag och sen blev det tyst..
Idag har vi en heldag av tvätt och fix och sen kommer Mimi och Dylan hit och barnvaktar, medan Johan och jag ska gå på fest. Nu börjar Johans kompisar fylla 30 och eftersom jag nästan aldrig varit med när de varit ute, så ville jag verkligen följa med ikväll. Tur att söta syster kunde! Och hoppas att de små liven sköter sig...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar