Kräkkalas

Igår hade vi inga andra planer än att lämna recycling. Efter det tog vi en promenad hem till pappa och Titti, som hade Dylanhelg och hängde lite med dem. Eftermiddagshänget blev till en spontan middag och massa lek för de tre barnen, främst de två äldsta förstås. Olivia imponerade med att ta TRE steg! Vid sjutiden knatade vi hemåt och båda barnen slocknade snabbt i vagnen. När vi kom hem skakade vi av oss det värsta slasket utanför dörren - i detta klimat är det ingen höjdare att tvingas ha vagnarna inomhus, vi har hela lägenheten konstant full med grus, hur vi än dammsuger - och stoppade ned ett barn i taget i sängen. När vi lagt Olivia och tog upp Nadia ur vagnen vaknade hon till och kräktes plötsligt rakt ut. Lilla gumman. Vi torkade, tvättade av henne, bytte pyjamas och lade henne i sin säng där hon snabbt somnade.

Men vi hann inte sitta länge i soffan innan vi hörde henne hosta och sen ropa. Då hade hon förstås kräkts ned hela sängen och Johan började rycka alla lakan och täcken. Vi bar in hennes säng till oss men sen bäddade vi ned henne i vår säng, lagd på plastat blöjunderlägg och handduk och med hinken redo. Och den behövdes, för så fort hon slumrat in med oss på varsin sida, vaknade hon, gnällde, hostade och kräktes. Jag vet inte hur många gånger vi sprang in och ut och tömde och blötte en liten handduk som hon ville att vi skulle torka henne med. Så fort hon kräkts klart gnydde hon "torka" och så fick vi torka munnen och kinderna med den våta handduken. Lilla älsklingen.

Hon sov mellan oss och natten gick okej, med bara några små kräkincidenter. Vid sex vaknade Olivia och Johan gick till henne och plötsligt hörde jag honom ropa. Nu var det visst hennes tur. Så det var bara att addera till tvättberget (som fått påfyllnad under natten av pyjamasar och handdukar) med fler lakan och bäddmadrasser. Klockan sju gick jag ned i tvättstugan och tvättade allt det kräksiga. Turligt nog var det inte bokat söndag klockan sju... När jag kom upp igen lade vi Olivia och sen somnade vi tre andra på soffan och sov ett par välbehövliga timmar.

Olivia kräktes inte lika mycket som Nadia, och Nadia har inte kräkts någonting mer idag. Men båda barnen är hängiga och klena och just nu ligger Nadia på soffan bredvid mig och sover framför Saltkråkan och Olivia gör detsamma (minus Saltkråkan...) i Nadias säng som står kvar i vårt rum. Johan och jag har hittills klarat oss och håller alla tummar för att det fortsätter så. Det blir nog inget dagis imorgon för Nadia dock..

.