Hon är lustig, Nadia. Det allra mesta som man vill göra med henne, är bara att glömma om hon inte själv är med på det. Och det är hon sällan. Prova något klädesplagg, få henne att leka där men inte där, inte kliva i gruset etc.. Säger jag någonting, gör hon exakt tvärtom.
Men på ett plan är hon helt medgörlig, och det är förvånande nog håret. Varje dag får jag kamma hennes hår och sätta upp luggen i tofs, utan att hon opponerar sig. Ofta vill hon ha "meeeja tofsar" så då blir det ibland två till. Idag tänkte jag klippa hennes toppar efter badet (har tänkt det ett tag eftersom håret vuxit så mycket men aldrig klippts), men försökte göra det i smyg eftersom jag inte trodde att hon skulle gilla det. Men det gick förstås inte att lura henne. "Mamma klipper håret" sa hon bara förnöjt med en blick bakåt och stod alldeles stilla. Hon är inte heller ett dyft håröm, så det kanske bidrar. Hon har ärvt sin pappas trasselhår (och jag själv har ju inte heller direkt något lätthanterligt rufs) och ser ut som en höbal i skallen varje morgon. Men hon rör inte en min när man fastnar med hårborsten, eller när hennes lillasyster grabbar tag i en näve hår.
Men nu gäller det väl att gömma alla saxar så hon inte får för sig att utföra nästa klippning själv...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar