Rum för barn

Idag bestämde Johan och jag oss spontant för lite förändringar i vårt föräldraliv. Det var dags att flytta ihop barnen i samma rum. Dags för att Olivia är över nio månader (Nadia har sovit själv sedan hon var sex månader), för att vi har en vecka gemensam ledighet kvar, med mindre konsekvenser av störd sömn, och för att vi helt enkelt vill ha vårt sovrum tillbaka.

Den enkla delen var inredningen. Vi flyttade in Olivias säng och flyttade på myshörnan, som nu ser lite annorlunda ut. Det lilla lilla rummet utan knappt en rät vinkel (det är lägenhetens gamla kök, därav lite konstiga vinklar och vrår) bjöd på en utmaning, och trångt blev det, men bra!

Vi beskådar och provligger resultatet.

Ett litet mjukisdjuraltare med en av Mias fina tavlor (snart till försäljning på en sajt nära dig...)

Spännande, tyckte Lilla O

Första gemensamma vällingen!

Den stora utmaningen nu blir förstås att få barnen att somna utan att störa varandra, och att vi får springa en del på nätterna för att stoppa i nappar och så vidare, istället för att bara sträcka ut en hand.


Nadia har varit lite mindre krånglig på sistone, förmodligen för att vi bestämde oss för att inte acceptera att hon ville att jag (bara jag, absolut inte pappa) skulle stå och sjunga "Luffballong" hela nätterna. Men det är annorlunda nu när hon kan ta sig ur sängen själv, och det får vi anpassa oss till. Vi behöver få tag i en planka för att staga upp sängen när vi tar bort ena sidan (även om det ska erkännas att det känns mer lockande att bygga lock på spjälsängen...) och sen kommer hon slippa att klättra halvsovandes.

--------------

Vi har nu precis avklarat vår första gemensamma läggning, och visst var det så att precis när det ena barnet höll på att somna så började det andra väsnas och väckte det andra och det tog en stund och många sånger att få dem att tystna. Men nu är det tyst och det känns otroligt bra det här, men fråga mig igen klockan tre inatt... Fortsättning följer!


.