Hejåhå...

Första dagen på egen hand med barnen började sådär. Jag fick iväg oss alla till parken, denna strålande dag, utan problem. Där sprang Nadia runt och lekte och Olivia sov i vagnen. Roligare än själva lekparken är fotbollsplanen och terasserna med stora glesa trappsteg som man kan klättra i. Hon har bra koll på trappor nu, men man får konstant vakta henne så att hon inte springer in på fotbollsplanen, vilket hon okynnigt älskar att göra, i synnerhet när hon märker att det är förbjudet (så länge match pågår, annars gör det ju inget förstås).

Vi hade några trevliga timmar i det fina vädret, medan vi väntade på mamma som var på återbesök för foten på Sabbatsberg. Sen skulle jag ha följt min ursprungliga plan att gå hem och ge Nadia lunch och sova middag, men mamma hade inte lämnat lägenheten på några dagar och ville gärna äta i parken, så vi köpte mat på Melanders fisk och satte oss på en parkbänk och åt. Nadia åt bara lite lax och ägnade sig sen åt att klättra på staket (bara de där små låga i stål) och ungefär när jag tänkte att nu kommer hon nog att bli trött snart, bröt hon ihop totalt. Jag satte henne i vagnen för att försöka gå en sväng så att hon kunde somna, men det var helt omöjligt.

Hon blev bara argare och argare och skrek som en galning och ålade runt i vagnen så att hon nästan ramlade ur. ALLA stirrade och jag kände hur jag själv höll på att tappa humöret. Jag lämnade långsamma mamma på kryckor och skyndade mig hem med barnen för att lägga Nadia. Hon var vid det här laget helt hysterisk och jag skäms nästan för att erkänna det, men jag blev så arg. Barn är så oregerliga och totalt irrationella när de blir sådär och som vuxen känner man sig så frustrerad och maktlös. Eller man, JAG gjorde det iallafall. Och sen skämdes jag för att jag blivit arg och pussade och pussade på henne när vi väl kommit hem.

Jag småsprang hemåt med ett hysteriskt barn och ett än så länge sovande för att när jag väl kommit in genom porten ställa mjukliften med Olivia samt skötväskan i hissen, bära Nadia samtidigt som jag försökte fälla ihop vagnen och låsa fast den, samtidigt som Olivia började skrika i hissen. Frakta hela konkarongen upp och in i lägenheten. När jag äntligen kom in genom ytterdörren rann svetten längs ryggen på mig och jag var HELT slut! Puh!

Lade Nadia som ville ha nappen och somnade på ett ögonblick, ammade Olivia samtidigt som jag bokade en klipptid och sen öppnade jag balkongdörren och lade mig på sängen och pustade ut. Då kräktes Olivia över hela sig och mig och det var bara att gå upp igen och byta kläder på oss och jag känner mig fortfarande lite matt. Och nu vaknar förstås Nadia och Olivia har tröttnat på sängen. Pew, nya tag...

.