Personkemi

Nadia har en starkare känsla för personkemi än jag trodde var möjligt för ett sådant litet barn. Som jag skrivit ett antal gånger förut, har hon ju inga problem att gå fram till okända barn och lappa till dem med ett litet argt läte. Men ibland händer det att hon bara hittar någon som hon gillar och då går hon fram och pussas och klappar på främmande barn. Igår hittade hon en liten favorit.

Igår hade vi varit inne hela den regniga dagen, och på eftermiddagen ville vi komma ut lite. Så vi tog en sväng ner i Vasaparken, men för en gångs skull struntade vi i lekparken och gick ned till den bortre änden av parken. Jag drack en kaffe och Johan tog en korv och så bara lät vi Nadia "gå lös" och promenerade i maklig takt som hon bestämde. Vi hade ju ingen tid att passa och så skönt det var att bara låta henne ta den tid hon ville, utan stress.

Vid den lilla scenen eller vad det är hittade Nadia en liten kompis. En tvåårig kille som hon bara gillade direkt. Han å sin sida ville direkt ta hand om Nadia och bjöd henne på riskaka. Sen lekte de tittut med varandra och vi föräldrar stod och log fånigt åt våra busande barn. Så fortsatte vi vår långsamma promenad och killen och hans pappa höll samma tempo och det tog oss väl en timme att ta oss 50 meter. Solen sprack fram och det var ganska folktomt i parken. Många hade väl flytt stan denna långhelg. Det var en mysig eftermiddag.

.