Där fick jag för att jag belåtet konstaterat de senaste dagarna, att Nadia nästan aldrig är sjuk och bara varit hemma från dagis kanske tre gånger sen hon började. Ha! I natt klockan tre bevisade hon motsatsen och var vaken, febrig och arg tills hon somnade utsträckt på våra knän i soffan en timme senare. På morgonen var hon feberfri ändå och verkade pigg och bara för att vi skulle ha städerskan som skulle komma klockan nio, bestämde vi att hon fick gå till dagis. Sen körde vi påklädnadsracet, som nu med det supertrista vädret är tillbaka på full nivå (fast overallerna är tvättade och undanlagda på vinden...) och Nadia började se hängig och ledsen ut. Hela min modersinstinkt sa att hon borde få vara hemma, men då var klockan så mycket att Asha redan var på väg hit, så hon fick gå ändå.
Nadia kom till dagis tjurig och långt ifrån sitt vanliga jag, och jag sa till fröknarna att ringa om hon verkade hängig. Själv stressade jag iväg till jobbet, någon timme försenad. Det tog inte lång tid innan dagis ringde Johan som fick skynda sig hem och lämna en sovande Olivia med Asha och hämta Nadia på dagis.
Och detta innebar att jag struntade i kvällens stora kundfest, tillika vårt 30-årsjubileum. Det var inget stort beslut, jag var väldigt mycket mindre sugen på att gå än Johan (men ändå en av få nackdelar med att jobba på samma jobb...) och känner mig dessutom rätt hängig själv. Så nu ligger jag i sängen med datorn i knät och är rätt nöjd med att inte vara på fest. Men hoppas att Nadia är piggare imorgon, även om hon får vara hemma oavsett.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar