AIKAIKAIK....

Idag genomlever jag min nästa sista dag som AIK-gräsänka. För den här säsongen. Man kan säga att det varit AIK-vecka sen i söndags. Först matchen och firandet av guldet på söndag från eftermiddag till tidig morgon, efterföljande bakfylla from hell hela måndagen (kände mig ungeför som en ensamstående trebarnsmamma med ett magsjukt barn), emottagande av spelarna på Råsunda i måndags kväll, ikväll After work med AIK på Berns-terassen (burrr) och så Cupfinal på lördag eftermiddag/kväll.

SEN FAAAN ska jag njuta av lite AIK-frihet och min man tillbaka ett tag. För det är klart att jag unnar honom allt detta och att denna vecka inte på något sätt är representativ för övriga veckor under fotbollssäsongen. Men ändå. Att varje vecka är uppstyckad och att all planering måste ske kring fotbollsmatcher, är även om jag fått vänja mig, alltid lika svårt att förstå. Jag har oerhört svårt att verkligen greppa det stora intresset, och kärleken till laget kommer jag nog aldrig helt att förstå.

Men jag förstår tillräckligt väl för att inse att det är viktigt att få behålla det som man håller kärt, att få ha egna intressen och inte behöva ändra sitt liv helt och hållet för att man fått barn. Det ändras nog ändå. Så AIK är sanktionerat i detta hem, men muttrandet inför matcherna kommer jag nog aldrig att sluta med. Även om jag varit förvånansvärt (även för mig) tolerant i dessa guldtider. Men det är nog för att jag gillar att vinna och för att det ju faktiskt även då blev mitt lag som vann. Men inte kommer jag sakna dem en sekund de kommande månaderna.

.