Svampig hösthelg på landet

Igår kom vi hem från en riktigt riktigt skön landethelg. Eftersom Johan skulle behöva repa för Byrårocken på söndagen, åkte vi redan på fredagen och så jobbade Johan från landet. Landet ifråga var Johans mamma Ing-Maris sådant på Ljusterö. Kära svärmor kom och hämtade oss på fredag förmiddag, fast då satt jag fortfarande i väntrummet hos doktorn och väntade på att få komma in för att kolla Nadias hosta. Läkaren lyssnade bara snabbt och sa att det såg bra ut och eftersom vi redan hade fått ett recept på hostmedicin utskrivet när Nadia var liten så kan man konstatera att det var en och en halv timme bortkastad tid. Oh well.

På landet bara hade vi det skönt. Medan Johan jobbade tog Ing-Mari och jag med oss Nadia i bärsele på ryggen och begav oss ut i skogen. Nadia tröttnade snabbt på att sitta i selen, trots att jag tycker att det är ett så praktiskt sätt att bära henne på, tycker hon själv inte att det är så skoj utan började snabbt knorra. Men så fort hon slapp selen och blev buren eller fick sitta på marken när vi plockade svamp, stornjöt hon och åt löv och kottar med god aptit. Så alltmedan mängder av enträgna mygg surrade runt våra huvuden, plockade vi svart trumpetsvamp för glatta livet och fyllde två korgar. Sen tog vi oss hemåt och Nadia somnade i farmors famn och sov hela vägen hem genom skogen.

Väl tillbaka i stugan lagade vi middag; grillade och gjorde god svampsås. Nadia somnade sött i resesängen i lillstugan där vi sov, och efter ett par glas rödvin gjorde jag detsamma i soffan framför tvn med brasan sprakandes i bakgrunden.

Nästa morgon tog Ing-Mari Nadia klockan sju och Johan och jag fick sova vidare. Lyx! Vid nio gick jag upp och åt frukost och hämtade Nadia och vid tio somnade vi allihopa och sov till tolv! Mera lyx! Sen begav vi oss ut i skogen igen, denna gång även Johan. Att plocka svamp med sin mor beskrev Johan träffande som att fiska med ekolod. Hon ledde oss till alla bästa svampställena och gick framför oss och pekade "där är en kantarell", "och där"... Mig passade det förträffligt, det är ju så mycket roligare att plocka svamp när man hittar svamp! Och vilka ställen hon hade hittat då! I en backe stod så mycket trumpetsvamp att vi blev alldeles yra. Det tog liksom aldrig slut, hur vi än plockade. Nadia tröttnade igen snabbt på selen, men verkade trivas gott i skogen. Hon satt i mossan och stirrade storögt på träd och blåbärsris och gjorde sitt bästa för att äta så många löv hon hann innan vi plockade ur dem ur munnen på henne. Och på vägen hem somnade hon iallafall i selen när jag satt den på magen, och när vi kom hem var jag alldeles våt av svett från den lilla magkaminen.

Då åt vi ännu en god middag, och avslutade med att i mörkret och den tilltagande blåsten ta ett skönt dopp i den vedeldade tunnan som stått på hela dagen. Efter det blev det Irish coffee och dessert i morgonrock framför brasan. Sen somnade vi sött och sov ända till kvart över sex då Nadia signalerade revelj. Frukost, ihoppackning av tusen utspridda barngrejer (och ändå lyckades vi glömma hälften) och sen begav vi oss mot färjan och tillbaka till stan, fastän det bar mig emot och jag gärna hade stannat lite till. Men när vi kom hem så var det ändå rätt skönt att det var dag och vi behöll landetkänslan genom att rensa svamp, plocka fästingar (tre på mig, en på Nadia) och klia på mängder av myggbett.