Föräldraledighet

En sak gör mig förbannad. Det är små beklagande leenden från vissa andra mammalediga - som inte känner vare sig mig eller vår familjesituation särskilt väl, när de får klart för sig att jag ska börja jobba om ett halvår medan de själva ska vara hemma ett helt år till. Det gör mig så irriterad, främst för att de inte fattar hur oändligt mycket viktigare jag tycker det är att Johan tar de åtta månaders pappaledighet han ska, än att jag får ytterligare ett halvår. Den tiden kommer att göra så mycket mer för honom, Nadia, mig och vår relation än om jag varit hemma ett halvår till. Och hur glad jag är att jag har en man som inte tar tre sommarmånader med OS som pappaledighet och tycker att han är jämlik, utan en som verkligen vill dela lika (även om det i praktiken inte riktigt blir 50/50) och tycker att det är lika självklart som jag att man ska ta tillvara på detta unika tillfälle att få betalt för att vara hemma med sitt barn.