Imorse klockan sex bestämde sig Nadia för att det var färdigsovet. Hon har vaknat den tiden de senaste dagarna, men då fått en liten frukostvälling och somnat om. Så icke imorse. Johan stapplade upp och gjorde välling men när den var uppdrucken hördes bara joller och klagan i omgångar. Jag gick in några gånger och stoppade i nappen som omedelbart spottades ut. När jag till slut kom in och hon låg längst ned i sängen med båda benen helt utstuckna mellan spjälorna, drog jag en suck och gav upp. Klockan var ju redan sju då, rena eftermiddagen. Så hon fick komma upp och leka och sitter nu på golvet på ett strålande humör och storskrattar, ålar, snorar, kastar leksaker i en skön blandning. Jag upptäckte igår att hon lärt sig sätta sig upp själv och nu gör hon det hela tiden. Stora tjejen.
Det är med lite nostalgi jag inser hur stor hon blivit och nu när vi börjat ge henne välling på morgnarna verkar det vara slutammat för den här gången. Sen någon månad tillbaka har jag bara ammat på morgonen men jag tycker inte att hon blir mätt utan måste äta igen bara efter någon timme. Så även om jag nog trott att jag skulle amma några månader till verkar det inte bli så. Har försökt ge henne en liten slurk på eftermiddagen, men hon blir bara förbannad och vill inte ha. Så ja, det får väl vara bra med tuttandet för den här gången, men lite sorgligt känns det allt. Förmodligen mer för mig än för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar