Jag har just lagt Olivia medan Nadia är inne i vårt rum med Johan och har något av ett psykbryt. Helt plötsligt bara kollapsade båda barnen och började skrika mitt i leken. Klockan var halv åtta och tröttheten slog till. Jag vet precis vad problemet är. De har ju båda börjat på storbarnsavdelningen och sover inte middag. Egentligen skulle bara Nadia ha börjat men det öppnades upp lediga platser, så även Olivia fick flytta med. Jag var väldigt tydlig med att Olivia behöver sin middagssömn - hon kan ju sova tre timmar mitt på dagen om hon inte blir störd - och pedagogerna på andra avdelningen lovade att det skulle ordnas. Problemet är bara att de inte separerar de barn som ska sova från de som inte behöver det, vilket resulterar i att lättdistraherade barn som Olivia inte sover, men sådana som inte ska det, som till exempel Walter, somnar. Så vissa är uppe hela kvällen sen, och vissa får psykbryt på kvällarna. För även om Nadia är 3,5 år nu, så har hon fortfarande behov av sin middagssömn, och Olivia har det ju definitivt. Jag förstår resursfrågan, men jag tycker verkligen att ett barn har rätt att få sova middag när de ju så tydligt behöver det. Och att en förälder har rätt till lite kvällsro...
Nu har Nadia äntligen tystnat och dricker sin välling. Men sagan gick hon miste om ikväll. Imorgon ska jag träna pump på morgonen och sen gå ut efter jobbet, så det blir helt barnfritt för mig (och då brukar jag längta lite...). Tyngre för Johan men vi försöker turas om att tanka lite energi då och då, så blir vi bättre föräldrar när vi är hemma. Vilket vi ju för det allra mesta är.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar