Perspektiv

Tänk vad man ändrar perspektiv när man får fler barn. Med ett barn kändes livet utan barn hur enkelt som helst, när tvåan gjorde entré tydde sig livet med ett barn som piece of cake, och nu med tre undrar man vad man gjorde av all tid när man bara hade två ungar... Så nu när de två stora är lagda undrar jag varför jag inte njöt mer av att inte behöva lägga ytterligare en för sisådär sex veckor sedan... (Fast jag vet ju att det är så livet funkar)

Elias som somnade så enkelt med flaska i sängen tills för någon vecka sedan, är just nu lite mer svårlagd. Nu får vi hålla på  ganska länge innan han somnar, men å andra sidan var det väl ingen som räknade med att läggningsrutinerna var satta vid en månads ålder... Men så vaknar han och äter en massa gånger nattetid också så jag känner mig både tomammad och trött när morgonen kommer. Men så är jag ju morgonpigg så då går jag ändå upp på morgonen och känner mig helt okej, och så går det i ett hela dagen och jag hinner aldrig vila som jag tänkt...

Men vi har iallafall fått fylla på med energi med en lång kvällspromenad i torsdags (där visserligen Elias fick följa med i vagnen eftersom han inte ville sova, men det gjorde inget) och igår gick vi och åt middag på Melanders Brasserie och jag njöt av att hinna prata med min man medan jag sippade på ett glas chablis. 

I fredags var barnen lediga och vi åkte till Mulle Meck-parken med Elin, Thea och Edith. En mysig liten höstutflykt. På eftermiddagen hade vi pyssel hemma men jag erkänner att jag är en usel pysselmamma. Jag tycker det är kul i teorin men sen blir jag mest bara stressad av flygande färg och utspillda penselvattenburkar och det faktum att själva pysslandet tar ungefär en tiondel av tiden det sen tar att städa undan. Nu fick jag som tur var hjälp av mamma, själv satt jag i vanlig ordning fast i en diande bebis...

Igår var Olivia med Johan på fotboll och Nadia följde med mamma och mig till Lindex men bröt ihop över att hon inte fick köpa kläder (bortsett från den schal, strumpor och byxor jag redan köpt till henne, bortskämda unge!). När hon lugnade sig gick vi och fikade och sen en promis hemåt via Vanadisparken som vi aldrig varit i förut. Men Nadia saknade Olivia och konstaterade att det inte är lika kul att leka själv. 

Idag ville Nadia ha hemmadag och vi fick på eftermiddagen besök av min gudmor Helena som jag inte träffat på 15 år men som var väldigt nära vän till mina föräldrar i sin ungdom och tydligen den som var med när mamma tog graviditetstestet med mig... Det var kul att höra alla gamla stories. Sen ville Olivia och jag gå ut en sväng och mamma följde med och då ville även Nadia hänga med. Elias var också med och sov i vagnen. Han älskar vagnen och somnar oftast innan man ens kommit ut. 

Det var skönt att komma ut efter att ha varit inne hela dagen. Barnen körde sparkcykel till Vasaparken och lekte sen i evigheter medan mamma och jag satt på en bänk och pratade. Jag har verkligen njutit av att ha henne här denna gång. Dels är det förstås otroligt skönt med ett par extra händer, men också för att vi verkligen hunnit umgås och prata massor. Verkligen kvalitetstid. 

Nu ska jag sova tidigt och hoppas att min bebis inte är alltför hungrig inatt (men det verkar osannolikt). Men jag ska inte klaga, han är världens snällaste och en oftast nöjd liten bebis som nästan aldrig skriker, bara grymtar och gnisslar lite när han är missnöjd... Och ännu sötare blir han ju för varje dag!

Middagslur...