Morgonstök och zombies

Ligger på sängen och pustar en liten stund efter ett psykbryt av Olivia. Jag ska till barnmorskan så jag hade lite mer tid denna morgon. Men som alltid är det så att så fort Nadia lugnar ned sig tar Olivia vid, och denna morgon var det strumporna som var fel. Efter en hel del fruktlöst lirkande och förhandlande från min sida, tröttnade Johan, röt till, tryckte på henne ett par sandaler och tog henne under armen och gick. Hon skrek ju hysteriskt förstås och försökte klamra sig fast vid mig och jag tycker att de där situationerna är sååå jobbiga.

Överhuvudtaget är båda barnen väldigt mammiga just nu, jag antar att det har något med den kommande bebisen att göra samt att jag har lite svårare än vanligt att bli arg på dem och är den blödiga mesproppen i familjen. Sånt är ju inte barn sena med att snappa upp. Olivia har vaknat senaste nätterna och velat "vara med mamma" och då är det bara jag som duger. Det har slutat med att hon sovit inne hos oss två nätter och den utvecklingen gillar jag inte riktigt. Vi är rätt principfasta på att man sover i sin egen säng, alla sover bättre så, och dessutom blir det fasligt trångt när lillebror kommer...

Igår kom farmor Ing-Mari och tog barnen efter dagis och Johan och jag lyxade till det med att gå på bio. Vi såg World War Z, jag har ju jobbat med marknadsföringen av den filmen och hade fribiljetter. Den var spännande och lite läskig och jag satt på helspänn i två timmar bland alla framhoppande zombies. Lite förtogs upplevelsen av killen bredvid mig som högljutt åt chips och sörplade läsk genom hela filmen, jag var redo att nita honom där han bet bitar av varje chips och åt i flera tuggor, som för att väsnas lite extra...


Efter filmen gick vi för att äta men var inte superhungriga eller hade så höga ambitioner, så det blev tillslut lite halvkassa tapas på en uteservering på Drottninggatan, full av turister... Hemma tidigt, på med fläkten och i säng.






Nu ska jag till barnmorskan, ska bli spännande att höra vad hon säger. Själv tycker jag att det känns som att bebben ska komma vilken sekund som helst, känner den väldigt långt ned i bäckenet, men det är ju drygt fem veckor kvar, så jag har säkert fel.

Uppdatering: Den snälla barnmorskan (som inte var min vanliga Lotta, som var på semester) tog ned mig på jorden igen. Han känns mycket i bäckenet för att han ligger långt ned, förmodligen för att hans storasystrar trängt ut livmodern och skapat en massa extrautrymme åt honom, men huvudet är fortfarande rörligt och det dröjer säkert tills han kommer. Men hon sade åååååååååh vilken fin mage när jag drog upp klänningen, och det gjorde mig lite glad. Allt annat var också bara fint, med bra blodtryck och fina hjärtslag, och järnvärdet nästan samma som sist så allt känns jättebra!

Avslutar med en hallbild på de nya krokarna (två stora och två små lite lägre, som kanske inte syns så tydligt):

- Posted using BlogPress from my iPhone