Det går helt vansinniga mängder toapapper hos oss nuförtiden och jag kunde inte riktigt förstå varför vi hela tiden behövde köpa stockpack på storpack. Tills jag insåg att vi är tre kissande tjejer i familjen, varav en - Nadia - går på toa typ en gång i timmen. Faktum var att Johan förra fredagen då dagis var stängt, passade på att gå till husläkaren för att kolla upp det där. De tog både urinprov och blodprov, men allt såg bra ut och vår trevliga läkare sade att det kanske kunde vara så att det var en liten "fix idé" det där med kissandet. Skoja inte... Nu när vi vet att det inte är någonting medicinskt kan vi med gott samvete försöka få Nadia att hålla sig lite längre. För herregud, är det något detta barn är fullt av, så är det fixa idéer. Hon har issues om allt, det gör mig tokig och lite skrämd när jag tänker på framtiden. Ärmarna ska sitta uppdragna över armbågarna, tightsen likaså uppdragna över knäna (hon ser inte klok ut, men det säger jag ju inte...). Strumporna drar hon så högt upp hon bara kan, och måste göra om detta flera gånger, och förstås ta av strumporna mellan varje gång. Alla strumpor är knästrumpor i Nadias värld. Skorna ska spännas så hårt att kardborrebandet inte längre möter sin motpart, banden blir så långa att man får linda dem ett halvt varv runt vristen, och inte ser det bekvämt ut heller. Sedan måste underbandet på overallen sitta på helt perfekt och får absolut inte vara vikt någonstans. Nederdelen på overallen ska dras långt ned över det nedersta kardborrebandet på skorna och när hon böjer benen åker det ju upp förstås, och då blir hon tokig. Herregud, vart ska detta sluta...? Toapappersförbrukning känns plötsligt som ett litet problem.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar