Blääääää

Uäääh, vad värdelös man känner sig när man ger efter för ett skrikande barn och skriker lika mycket själv. Ikväll var det Nadia som gick från sitt lilla förnuftiga och gulliga jag ("Mamma, guuva fin du är idag") till en obstinat liten skrikunge när det var dags att släcka och sjunga. Och som alltid när man är ensam håller humöret så mycket kortare och jag blev superarg på nolltid. Men nu sover hon och jag känner mig som en kass mamma och på tv är det bara skit...