Helg och måndag och snart helg igen

Så var det måndag igen... Jag sitter och är lite sur för att jag jobbat tio (!!) år på mitt jobb den 1 oktober och att ingen sa ett ljud om det på måndagsmötet imorse. När jag var chef fixade jag minsann både presenter och fika till mina kolleger som firade sådana dagar. Mutter.

Helgen var bra iallafall. Min jobbiga hosta håller i sig men jag sprang ändå ToppLoppet i lördags, och gjorde sällskap med Frida som också skulle springa. Det gick helt okej och framförallt var det en sån fantastiskt mysig, varm och solig dag att det kändes som en ynnest att få befinna sig i Hagaparken med hela familjen. Barnen var så söta och stod och hejade på mig när jag spurtade in emot mål. Jag blev glad i hela kroppen av att se dem! Efteråt åt vi medhavd lunch tillsammans och njöööt i solen. Känns nästan ofattbart att det var t-shirtväder i lördags när det var vanlig höst idag igen. (Jag hann inte skriva mer på lunchen, och nu är det kväll och Johan lägger barnen)

Söndagens enda plan var tvätt och kalas hos Alma. Vi hade tvättid klockan sju men det kändes lite okristligt tidigt så vi förhalade det lite och gick ned vid kvart över åtta och tvättade istället några färre maskiner. Olivia var lite hängig och hade feber, så hon och Johan fick stanna hemma medan Nadia och jag gick på ett föredömligt lugnt och skönt födelsedagskalas. Önskar att alla kalas hade fyra barn och bara kompisföräldrar... Kanske nåt att fundera på till februari. Tackar Lina för lån av bilder på fina barn...och vuxna!

Bustjejer. Hur grymt är det inte att min bästa Lina fixade en bästa Alma åt bästa Nadia (och bästa Olivia. Och bästa John, när han växer till sig lite)

Så idag var det alltså måndag igen och Olivia firade med att som vanligt på sistone vakna vid femsnåret och skrika efter välling. Så idag bestämde vi yrvaket i mörkret att sluta med vällingen och Johan tog som vanligt första skiftet. Olivia somnade om tillslut men hade då redan väckt Nadia som gick upp vid halv sex. Det är så mörkt vid den där tiden och just nu är man alltid lite småtrött, känns det som. Olivia hade ingen feber och var pigg så det blev dagis idag. Nu lägger vi dem utan välling för första gången någonsin och det verkar hittills gå bra, men det kan ju urarta på två sekunder, det vet man ju av gammal erfarenhet.

Lite småtrött ja, men på torsdag åker jag på långtjejhelg till Palma för att vila upp mig. Fast jag fruktar att jag kommer att vara ännu mer trött när jag kommer hem... Men kanske ett annat trött och förhoppningsvis lite ny energi. Jag ska erkänna att jag redan har lite separationsångest från mina små pluttar, men kul ska det bli!