Det känns otroligt uttjatat att säga "Nadia är i en sån och sån fas" men nu är vi visst där igen. En otrygg lite arg fas med påklädnadskrig igen. Skit också, jag som trodde att hon kanske vuxit ur dem nu. Men nej, nu är det morgonkrig igen, om ej fullt så jobbiga som i vintras. Men jag var ensam härom morgonen och hon bara blåvägrade att ta på sig kläderna när vi skulle till dagis. Vad gör man? Trilskar och lockar och pockar tills man ger upp och använder sin fysiska överlägsenhet. Försöker hålla sig lugn under tiden ungen skriker som om hon blivit misshandlad och tänker för hundrationde gången att det kanske inte är så konstigt att den aningen bittra medelålders kvinna i dörren bredvid slutat hälsa på oss... Tillslut tröt dock mitt goda humör och jag röt tillbaka och tryckte ned henne i vagnen och spände fast henne. Och så känner jag mig alltid lika usel efteråt.
Arg på nätterna är hon också. Ibland undrar jag om det är det där som kallas nattskräck. När hon bara vaknar upp mitt i natten och är så vansinnigt arg att ingenting man gör funkar. Man står där naken och yrvaken och får sparkar i magen när man försöker vyssa och sjunga. Det enda som funkar är att bara låta henne skrika tills hon kommer till sans och vill ha nappen igen och kan komma till ro.
Nappen ja. Vi hade ju nya strikta rutiner. Tjena. Det tog en helg av extrema bråk och många dagar av oabrutet napptjat innan vi gav upp. VI gav upp. Det händer inte så ofta, men nu var det bara inte värt det. Vi tog tillbaka den lilla presenten (en potta och nappflaska till Kalle) som vi köpt när hon varit duktig och inte haft nappen på dagen, och bestämde oss för att vi får ta fighten på riktigt när det väl är dags. Då kanske hon förhoppningsvis är lite äldre och lite lättare att resonera med.
Denna lilla fas resulterar dock i att Nadia är mycket mer kelig och sökande av närhet än hon normalt är. Jag tror hon behöver kompensera för all ilska. Så vi pussar och kramar och gosar och ligger bredvid (en stund..) och hoppas på att bråken försvinner och keligheten stannar kvar.
Nu fredagskväll med lövbiff, choklad (för idag har jag fubbat lite med cocosglass och chokladen är inte fullt så mörk som den borde vara) och Idol. Yiiiha.
.
1 kommentar:
Tänk att Thea och Nadia alltid verkar ha sina stökiga perioder samtidigt! Var helt slut efter en hel veckas konstant bråkande men så är det som om hon känner att jag är på gränsen till nervsammanbrott och så får vi några lugnare dagar. Med bara ett "normalt" antal utbrott som jag försöker totalignorera. Funkar sådär... Heja er, snart är det över och du glömmer hur jobbigt det varit! Du är bäst Julia, stor styrkekram!
Skicka en kommentar