Trött just nu, och ändå på högvarv. Men hemmaeffektiviteten går på lågvarv. Lägenheten är ständigt ett kaos, med barnens prylar och våra grejer som snart snart ska upp på vinden precis överallt. Gruset som vagnarna drog in under vinterhalvåret ersattes med sandlådegrus. Det är som att vi får med oss halva Vasaparken hem varje dag och små lortiga fossingar på vitt köksgolv är ingen vidare kombination.
Just nu funderar vi på hur vi ska ta oss från Cannes/Nice till huset pappa och Titti hyrt i Portovenere, Italien. Efter att först tänkt tåg, sen avskräckts av antal byten och svårigheten att boka över gränsen, tittat på hyrbil och konstaterat att det förmodligen tar ungefär likadant men kostar tio gånger så mycket, för en bil vi bara kommer att ha ståendes i en vecka sen, kom vi tillbaka till tågidén. Det är tre tågbyten och sen ett sista till buss, men jag har åkt en del av den där sträckan med tåg förut och tågen är fina och vyn vacker. Och med en åksjuk Nadia och två konstant rastlösa barn, känns tåg ändå som den bästa idén. Och Johan har hittat tidtabeller och bokningssighter så så får det nog bli. Min kropp längtar efter strand och hav, rent fysiskt.
Även om jag bara jobbat ett halvår, har det varit intensivt och en omställning. Nu behöver jag lite familjetid igen. Och ledigt. Och glass. Och förmodligen lite tågstrul och tunga ryggsäckar och arga barn och så, men det ska nog gå. Lite rödvin också förresten. Och franska ostar och italiensk pasta.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar