Men med det sagt kan jag också berätta att vi haft en väldigt jobbig vecka. Jag har inte velat berätta här eller för så många om graviditeten innan vi gjorde CUB-testet - eller jag ville gärna skriva om det här, det är ju MIN blogg och det var jättejobbigt att inte kunna förklara varför jag var så jäkla trött, men vågade inte innan jag berättat på jobbet... Testet gjorde vi i måndags och jag beredde mig på att sen gå hem och berätta för barnen och så berätta på jobbet dagen efter. CUB-test är ett sannolikhetstest där de räknar samman en massa variabler; mammans ålder (men inte pappans...), blodprov som man lämnar, och så måtten de tar när man gör ultraljudet. De började med ultraljudet vilket kändes jättekonstigt sen när vi sen fick beskedet. Vi hade hög sannonlikhet att barnet hade Downs Syndrom, och fick en tid för moderkaksprov dagen efter. Och sen fick vi vänta hela veckan på beskedet. Oj vilken jobbig vecka... De skulle höra av sig på telefon i slutet av veckan om beskedet var dåligt och via brev i början av denna vecka om det inte var något fel på barnet. Snacka om ångest varje gång telefonen ringde på torsdagen och fredagen! Jag skakade om händerna efter varje samtal och eftersom jag har jobbmobil var det ganska många.. Jag andades ut lite när helgen kom, men inte helt förrän i måndags eftermiddag när Johan ringde hemifrån och sa att brevet kommit. Bebisen är frisk, hurra!!
Här är vår lilla trea...
Samma kväll berättade vi för barnen. Johan hade köpt Pommac som vi hällde upp i champagneglas och sa att vi skulle fira. Så visade vi ultraljudsbilden och frågade om de visste vad det var. "En apa?" sa Olivia. "Nej en bebis!" sa Nadia, hon måste sett såna bilder förut. "Ja och vet ni vems bebis? Det är vår bebis, som vi ska få!" Det tog ett tag men sen verkade de fatta och det största var nog att lillasyster Olivia skulle bli storasyster. "Du blir mellanstorasyster!" sa Nadia. "Men det är kanske en panda" sa Olivia.
Imorse sa Olivia "Jag längtar tills sommaren, för sen kommer vår bebis". Det värmde hela mitt hjärta. Och det stämmer, 21 september är det datum vi fått och idag gick jag in i vecka 15. En ganska stor bula putar redan på magen, även om jag fortfarande ser mer fläskig än gravid ut... Men det känns ändå skönt att slippa gömma fläsket under bylsiga kläder nu, även om de flesta fortfarande inte vet. Men nu vet ni iallafall! Det känns skönt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
8 kommentarer:
Åh grattis!!!! Nadia och Olivia kommer bli de bästa storasystrarna! Och vad skönt att bebisen är frisk. Hoppas du får en bra graviditet. Kramar, Jeanette
Wow, vad spännande! Grattis!
hihi nu är det äntligen officiellt !!! Fy faraaoooo va skönt att lilla hen är frisk !! Grattis till er alla igen :-)
Kram
Å-M
GRATTIS!!! Skont att ha/hon ar frisk, men jag hoppas anda att det blir en Panda! ;)
Maja
Eller sager man "hen" numera?
Men åh vad fantastiskt!!! Vad glad jag blir för er skull! Så mysigt med en liten trea. Grattis till er allihopa!
Kraaam!
Ja Maja man (hen ) säger hen ! ;-) hehe !
Å-M
Stort grattis Julia. Fårstår att väntan varit tuff. Jag gjorde fvp för jag visste inte att moderkakeprov fanns och det kunde göras tidigare. Det var en lååååån vänta.
Oh, vad jag har velat ha en till men vi är ju inte purunga och naturen ville inte. Så vi får vara nöjda med vår Leo, som vi ju heller aldrig trodde vi skulle få. Man får kanske bara ett mirakel i livet.
Tror säkert tjejerna blir glada vare sig det blir en apa, panda eller bäbis. Lycka till
Skicka en kommentar