Småkulturell myshelg

En helg och en måndag passerad och nu slog bloggsuget till. Jag har lite svårare att få till det just nu, inte för att jag inte skulle ha tid att skriva på dagtid, utan snarare för att det känns lite fult att blogga på arbetstid. Och inte är jag så sugen på att sitta vid datorn på kvällarna, nu när jag sitter hela dagarna. Oh well, det ska nog gå bra ändå.

Idag har jag faktiskt haft att göra på jobbet, vilket var lite skönt efter förra veckans smärre tristess. Dock jobbade jag ihop med en tämligen opedagogisk kollega och ju mer jag gjorde, ju mer hon lutade sig över mig och grabbade musen för att peka rätt och scrolla ned eller upp, desto mer förvirrad och okunnig kände jag mig. Tillslut hade jag ingen aning om vad jag sysslade med, men lyckades få iväg en TV4-bokning iallafall innan jag gick hem för dagen. Det är när jag känner mig sådär konfys som jag tar tillflykt till en liten spark i magen eller en liten tanke på Nadias fina små fötter - fånigt nog har jag alltid älskat hennes små barnfötter och ibland kan jag rymma iväg i tanken mitt bland oförståeliga och egentligen ovesäntliga reklamspenderingar och tänka på dem, som ett litet ankare till verkligheten. Och så tänker jag att jag ändå bara ska göra detta i ett par månader till innan det är dags för viktigare uppgifter och då gör det inte så mycket att jag inte fattar någonting.

Vi hade en sån mysig helg, min lilla familj och jag. Vi gjorde egentligen inte så mycket; på lördagen sopsorterade vi lite, handlade och så kom Johans mamma med man förbi och spontanfikade. På kvällen kollade vi på en nedladdad film, Benjamin Buttons. Jag vet att det är fel, men åh så praktiskt när man kan kolla biofilmer utan att behöva fixa barnvakt.

På söndagen var det så dags för teaterpjäsen vi fick ställa in förra veckan när Nadia var sjuk. Bebisteater baserad på tanken med pekböcker, med tydliga färger och ljud och enstaka ord som dialog. Jag måste erkänna att jag inte trodde att hon skulle få den behållningen av pjäsen som hon fick. För Nadia satt som ett litet tänt ljus i pappas knä, blåste när skådespelarna blåste, klappade händer när vi andra klappade och skrattade högt när de busade på scen. Det var fantastiskt att se, kände mig glad i hela kroppen av att hon gillade sin första teaterupplevelse och känner mig ännu mer motiverad att leta rätt på kulturgrejer för barn. Och så är det ju så mysigt att göra saker tillsammans med familjen, jag hoppas att vi alltid kommer att ha energi nog att göra saker tillsammans och inte bara vara.


.