Vem har sagt att livet som småbarnsförälder är förutsägbart?? Idag hade vi återigen planer som fick skrinläggas på grund av en viss frökens magåtkommor. I måndags var vi bjudna hem på fika hos farmor, och idag skulle vi gå på bebisteater med biljetter vi fått i julklapp av samma stackars farmor. Men icke. För igår kväll, precis när vi skulle gå och lägga oss, hörde vi Nadia skrika i sitt rum och det hördes att det var någonting som inte var som det skulle. Jag hann in lagom för att höra henne kräkas i kudden i mörkret och fick snabbt upp henne i knät.
Sen kaskadkräktes hon sittandes i mitt knä, medan Johan sprang som en liten snabb butler och hämtade hink, papper, rengöringsspray, mer papper, vatten, trasor osv.. Lilla Nadia kämpade med kräkningarna och hela den lilla kroppen skakade av hulkningarna när kvällens korvstroganoff skulle ut. Mellan kräkningarna låg hon och gnydde i min famn, helt utmattad. Efter någon halvtimme verkade hon vara klar och vi flyttade över oss alla till vår säng, och lade lilltjejen på en handduk emellan oss. Hon somnade omedelbart, verkade helt groggy. Vi (eller snarare Johan) bar även in Nadias säng till vårt rum, så att vi skulle ha lite koll på henne under natten. Medan jag låg bredvid Nadia i sängen ringde Johan sjukvårdsupplysningen och vi fick instruktioner om att hålla koll på att hon inte verkade slö eller trött. Klart hon var bådadera efter att ha spytt så mycket, och dessutom vaknat mitt i natten för att göra det.
Men vår lilla supertjej är helt fantastisk. Efter en liten powernap på tio minuter kvicknade hon till och satte sig upp i sängen och började göra prutt på min mage som hon blir alltmer fascinerad av i takt med att den växer. Trots att hon bara en timme tidigare varit helt nere för räkning, var hon nu glad och pigg och gjorde det lite enklare för oss att följa rådgivningens instruktioner. Vi skulle nämligen skedmata henne med vätskeersättning var tredje minut i tjugo minuter, sen vänta tjugo minuter och så upprepa proceduren. Nadia svalde glatt sina skedar med vätskeersättning och när vi var klara var klockan ganska sent och vi bestämde oss för att släcka och försöka sova lite.
Vi vaknade av vår lilla väckarklocka vid halv åtta och då var hon hur pigg och glad som helst. Vi bestämde oss ändå för att det inte var så schysst mot de andra i publiken att ta med det lilla, eventuellt smittande, kräkmonstret på teater, utan lyckades boka om biljetterna till nästa söndag. Vi gick iallafall ut en sväng och smällde i oss en brunch och tja så var den söndagen passerad och nu ska vi äta lasagne som vi lagat mellan kvällsbad och läggning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar