Känslig

Jag vet inte om det hör till åldern (jag tror det), men Olivia är så extremt känslig just nu. Det minsta man höjer rösten eller inte tycker som hon, bryter hon ihop. Tyvärr kommer det även i kombination med någon slags rejäla proppar i öronen, för man behöver säga allt nitton gånger, innan man tjugonde gången tappar tålamodet och ryter till och då börjar hon gråta och tycker att man är otrevlig...

Igår var vi med Nadia hos Ortopisten på BVC för att kolla synen med tanke på huvudvärken hon haft. Hon klarade allt utan anmärkning och hon har inte klagat på länge så jag är lite inne på vad läkaren sa när jag träffade henne ensam, att det möjligen är ett sätt att få min uppmärksamhet. Det känns inte helt omöjligt att det kan vara så, det är alltid mig hon ropar på på kvällen för att säga att hon har ont i huvudet. Kommer Johan så säger hon att "jag vill säga en sak till mamma".  Så vi avvaktar lite nu. Hursomhelst så var Ortoipsiten en kvinna i äldre medelåldern som var stressad och barsk från början. Direkt sa hon till Olivia att sitta ned på mattan och vara tyst. Sen när Nadia skulle säga bokstäverna på tavlan kunde inte Oliven hålla sig utan undslapp sig ett litet "O". "-Du åker ut!" röt Ortopisten och Oliva bara kröp ihop och tårarna började falla mot min axel. Lilla gumman, jag tröstade henne så mycket jag kunde med Elias i knät och Nadia som gjorde sin undersökning och tänkte att jag skulle säga åt tanten innan vi gick därifrån. Det var så taskigt att detta landade just hos min lilla känsliga dotter. Inget barn vill ju bli utskällt av en främmande vuxen och Olivia hade verkligen inte förtjänat det. Men jag behövde inte säga något för hon såg Olivias tårar och sa att hon kanske tagit i för mycket och sade förlåt. Jag sa att hon varit för barsk. Men Olivia, hon var ledsen och deppig hela tiden efteråt och ville inte skiljas från Nadia när jag lämnade henne på dagis sen. Det gjorde ont i mig, och gör det fortfarande när jag tänker på det. Dumma Ortopisttant.