En vecka som nästan bara försvann. Idag var en lång dag. Började direkt med kundmöte och sen rullade det på till efter lunch då jag fick springa till tunnelbanan och möta Johan. Vi skulle på begravning i Kista. Hans mosters begravning och jag ville följa med trots att jag bara träffat henne ett fåtal gånger och trots att jag aldrig förut varit på begravning. Det var lite läskigt att gå på min första (och förmodligen inte den sista) men fint och sorgligt och så ledsamt att se min kära svärmor och alla nära släktingar så ledsna. Det var nog ingen där inne som inte grät, mig inklusive, och allra sorgligast när man en i taget gick fram och lade en blomma på kistan. Men man kan också förstå vikten av ett värdigt avslut, det var fint.
Sen hämtade vi våra småfisar på dagis och fick veta att flera fall av kräksjukan brutit ut och att de rekommenderar att hålla barnen hemma imorgon om man kan. Men vi kan inte... Massor att göra på jobbet och jag var dessutom hemma igår. Då gick Nadia och jag till läkaren eftersom hon klagar på att det gör ont när hon kissar. Efter låååång väntan, undersökning, kiss i mugg och mera väntan konstaterade läkaren att det inte var någonting och vi gick hem igen. Då hade halva dagen gått och jag kände mig trött och osugen på att hasta fram och tillbaka till dagis och jobbet (jag skulle dessutom hämta sen) och tog helt enkelt Nadia och gick och handlade och sen hem och vabbade. Så fick det bli. Så vi får hoppas att de klarar oss från magsjukan, Nadia skulle bli förkrossad om hon missade Walters kalas på lördag. Hon är helt besatt av honom för tillfället, kommer ständigt med små brev som hon skrivit till honom, som detta igår: "Walter jag elskar dej jag elskar dej. Hoppas att du haft en bra helg. Nadia" Så sött!! Både kärleksfullt och artigt :) Nu sovdags...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar