Brååååkigt är det hemma hos oss just nu. Jag tror faktiskt att vår arga granne lider mer än någonsin, men hon har inte klagat igen. Men när Nadia helt oprovocerat ligger på golvet och vråååålar och skriker"AJ, AJ, AAAAAJ" i en timme, då är jag lite rädd att någon av grannarna ska ringa socialen.
I tisdags var Nadia hemma och lekte hos Walter efter dagis. De hade ju förstås haft hur kul som helst, men som alltid när någonting roligt tar slut, var Nadia arg och ledsen när hon kom hem. Vi lyckades få på pyjamas och borsta tänder, men när hon skulle ta ut tofsarna tog det stopp. Och eftersom vi hade sagt att hon måste ta ut dem innan hon fick välling, var det bara att stå sitt kast och rida ut stormen. Hon låg verkligen på golvet i en timme och vrålskrek, innan jag lyckades få ta ut de där tofsarna och hon fick sin välling. Men sen tog det ny fart och hon krånglade och skrek i en halvtimme till. Ett under att Olivia kunde somna under tiden, men hon är väl van, stackarn...
Nästa morgon var det bråkigt igen, jag var helt matt när jag äntligen kom till jobbet. Och på kvällen var Johan borta på middag och jag hade middag hemma för några jobbkompisar. Båda barnen gick och lade sig utan problem, men sen började tjafset och skriket och de skulle upp och kissa och krångla och Nadia somnade inte förrän halv tio. Suck!! Jag drömmer om en tid då man bara kunde ta sig handväska och gå när man ville, när morgnarna bestod av en lugn stund med tidningen och en promenad till jobbet.
Nu lägger Johan Nadia och hon skriker och skriker för att inte jag kommer. Men igår när inte han var hemma, då skrek och skrek hon på pappa. Det är väl bara lite härligt att bråka. Men det tycker inte jag..
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar