Första dagarna

Vi kom så fram i fredags kväll, vid halv tio lokal tid. Allting gick så extremt mycket över förväntan. Elias sov tre av åtta timmar på första flighten och hela andra, och däremellan var han bara glad och gullig. Visserligen är han ganska mammig för närvarande och vill bara vara hos mig när han ser mig, men det är ju ganska lätt åtgärdat på ett flyg. Nadia och Olivia klarade det också jättebra; lite gnäll någon gång från Nadia (som varit lite bökig dagarna innan avresa, hon är så känslig för förändring, den ungen...), men mest åt de godis och kollade på film. Jag var glad att vi hade tre timmar på Newark innan nästa flyg gick för det tog lite tid att gå genom tullen, hämta bagage etc och det var skönt att slippa känna någon stress. Enda lilla missödet var att Nadia glömde sin lilla väska med alla sina Sylvanian Families någonstans på flygplatsen och att vi fick helt utspridda säten på sista flighten, men flygvärdinnan lyckades stuva om lite så att Johan gick sitta med barnen på en rad. Jag fick dock lite lätt panik av att sitta inklämd med Elias i knät mellan två amerikanska gubbar. Jag kunde inte röra en fena, min väska nådde jag inte. Tack och lov förbarmade sig damen på andra sidan gången från Johan och bytte med mig och sen somnade Elias hos Johan och Nadia somnade direkt och Olivia satt och lekte med ett sugrör i någon timme... 

Framme i Tampa hämnade vi vår superschyssta hyrbil, vilket gick jättesnabbt, och påbörjade sen vår bilfärd mot Venice. Olivia och Elias somnade direkt och Nadia satt framme med mig och såg hur åskstormarna drog in innan även hon somnade in. Vi körde genom ösregn och tropiskt klimat, medan blixtrarna blixtrade i himlen och det kändes så underbart skönt att vara här! Vi hittade till Venice utan problem, resan tog en och en halv timme ungefär. Vi stannade vid en supermarket och jag sprang in och handlade lite frukt och frukost och sen snurrade vi lite innan vi hittade vårt hus. 

Och vilket härligt hus! Ganska ryschpyschigt inrett, här bor ju ett äldre par med hundar och katter, men jättefräscht och charmigt och med fin uteplats och leksaker till barnen och sköna sängar. De stora barnen är mest fascinerade av ismaskinen i kylskåpet och går och fyller på vatten och is som de dricker i muffinsformade muggar med sugrör. Det känns lite extra fantastiskt att vi inte betalat en spänn för detta boende! 

Ute är det drygt 30 grader varmt, och fuktigt, jag älskar det! Igår morse gick vi ned till stranden närmast här, oh så härligt! På vägen såg vi ekorrar, ödlor, en kanin och en orm! Och en massa härligt amerikanska villor med palmer och otaliga dekorationer såsom gigantiska flipflops, i trädgården. Nästan 30 grader i vattnet var det, Nadia ville aldrig gå upp och till och med badkrukan Johan låg i hur länge som helst. Olivia var sjåpig och rädd som bara den och fick panik av minsta våg men efter ett tag tinade även hon och började bada. Elias sov först och fick bada när han vaknade. Han var dock mycket skeptisk till sitt första havsbad men han vänjer sig nog. 

På eftermiddagen åkte vi in till stan, här tar vi bilen bara för att det är så varmt! Egentligen skulle jag hellre promenera... Vi lämnade tillbaka hyrbilen eftersom vi får låna en bil här. Barnen var trötta och varma men fick lite nytt liv i att bada i fontänerna inne i Venice, som vår husvärd tipsat om. Vi hade tagit med badkläder, för här badar barnen inte nakna! 

Sen gick vi och åt en halvdålig middag och då brakade ovädret loss. Varje eftermiddag vräker regnet ned men sen blir det fint igen!

Barnen somnade som klubbade när vi kom hem igen och jag gjorde detsamma framför en film. De vaknade tidigt imorse men jag tycker ändå att de alla tre hanterar jetlagen ganska bra! Nu sitter vi och funderar på vilken strand vi ska besöka idag!

Avslutningsvis vill jag bara lägga till att det känns såååå kul att vara här och det är så roligt att vara i USA! Alla är så himla trevliga och pratsamma, berömmer Elias för hans blå ögon och frågar var vi kommer från och önskar oss en trevlig vistelse. I love it!!